Att finna de rätta orden för att uttrycka medkänsla och stöd i samband med en nära persons bortgång kan vara utmanande. Dikter om sorg och tröst kan fungera som en bro av kommunikation, erbjuda en känsla av förståelse och gemenskap i svåra tider.

Svenska poeter har genom tiderna skapat verk som rör vid hjärtat och erbjuder tröst i stunder av förlust. Här presenteras en samling dikter som passar väl för att uttrycka kondoleanser.

1. “I ljuset” av Ewa Åkerlind

“Du är i ljuset nu

Du finns på andra sidan nu

Du har inte ont nu

Jag saknar dig

Jag klarar mig

Men du betydde så mycket

Du fattas mig”

Denna kondoleans dikt ger tröst genom att föreställa den avlidne i ljuset, utan smärta, och hur mycket de betydde för oss.

2. “Någon kommer osedd” av Atle Burman

“Någon kommer osedd

och viskar till mig bara

men genast är jag fullt beredd

att lämna allt och fara.”

Burman beskriver en stillsam resa mot ett okänt men förväntansfullt mål, vilket kan ge en känsla av hopp och frid.

3. “Kom visa mig vägen” av Atle Burman

“Kom visa mig vägen

kom håll min hand

för jag är lite vilsen

och ensam ibland.”

En dikt som betonar behovet av vägledning och stöd i svåra tider, vilket kan kännas tröstande för de sörjande.

4. “Jag drömde jag flög” av Atle Burman

“Jag drömde jag flög som en fågel en gång

som just sluppit ut ur sin bur.”

En poetisk beskrivning av frihet och glädje i livet efter detta, vilket kan ge tröst vid tanken på den avlidnes frid.

5. “Inte kan väl nån bli länge kvar” av Atle Burman

“Inte kan väl nån bli länge kvar

som har reslust i sin själ,

man borde sagt Vi möts nånstans

i stället för farväl.”

Burman påminner oss om att livet är kort och att vi bör säga “vi ses igen” istället för farväl, vilket kan erbjuda en känsla av kontinuitet och hopp.

6. “Kanske är det först vid dagen slut” av Atle Burman

“Kanske är det först vid dagen slut

när tidens timglas rinner ut

ja, kanske är det då man får

en aning om vart vägen går.”

En reflektion över livets mening och vad som väntar bortom, vilket kan ge en känsla av försoning och frid.

7. “När en blomma bryts av” av Atle Burman

“När en blomma bryts av

i sin vackraste blom

då blir marken så trist,

och så fruktansvärt tom.”

En vacker metafor för livet som en blomma som bryts av för tidigt, men som fortsätter att leva och blomma någon annanstans.

8. “Det lilla ordet varför” av Atle Burman

“Det lilla ordet varför har blivit så stort,

så stort att det finns inga svar.”

Burman fångar den smärtsamma frågan “varför” som ofta ställs vid sorg, och påminner oss om att vi kanske aldrig får alla svar.

9. “Du får lyfta, du får bära” av Karin Boye

“Du får lyfta, du får bära,

jag kan bara allting lämna.

Tag mig, led mig, var mig nära!

Ske mig vad du sen må ämna!”

Boye uppmanar till att överlämna sig till tröst och stöd, vilket kan vara en påminnelse om att vi inte är ensamma i vår sorg.

10. “Oroas ej” av Pär Lagerkvist

“Oroas ej.

Räds ej i uppbrottstimman.

En vänlig hand lugnt

ordnar båtens segel

som för dig bort från

kvällens land till dagens. “

Lagerkvist lugnar de sörjande med en vacker bild av att lugnt gå vidare från livet till en plats av frid.

Dessa dikter kan användas för att ge uttryck för kondoleanser, erbjuda tröst eller som en del av en begravningsceremoni. De ger oss orden när våra egna kan kännas otillräckliga och påminner oss om att även i sorgens djupaste stunder finns det skönhet och hopp att finna i poesin.