Karin Boye, en av Sveriges mest älskade poeter, har en unik förmåga att uttrycka känslor av sorg och förlust genom sina dikter. Hennes verk erbjuder tröst och eftertanke och är ofta använda vid sorgliga tillfällen som begravningar. Här är några av hennes mest gripande dikter om sorg:

1. Stjärnornas tröst

“Jag har frågat en stjärna i natt – ett ljus långt bort där ingen bor –

‘Vem lyser du, främmande stjärna? Du går så klar och stor.'”

Boye beskriver en konversation med en stjärna som symboliserar evighet och tröst. Stjärnans ljus, trots dess ensamhet och livlösa rymd, erbjuder en symbolisk tröst i mörkret.

2. Hur känns det, när man får vingar, då man är död, säg, mor?

“Först kröker ryggen på sig, den växer så bred och stor. 

Sen blir den tyngre och tyngre. Det är som man bar ett berg.”

En stark skildring av dödens omvandling, där kroppen förändras och förbereder sig för att övergå till något nytt och fridfullt.

3. Vägen hem

“Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är tung att gå. 

Var vandrare där blir en fattig man och liten och ful och grå.”

Boye reflekterar över den tunga vägen hem, en metafor för livets utmaningar och den inre resa som leder till en plats av frid och förståelse.

4. I rörelse

“Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.”

En dikt om att vara i ständig rörelse och sökande, där vägen är lika viktig som målet. Den handlar om att finna mening i själva resan, trots dess svårigheter.

5. Du är min renaste tröst

“Du är min renaste tröst, du är mitt fastaste skydd, 

du är det bästa jag har, ty intet gör ont som du.”

En kraftfull beskrivning av hur djup sorg och smärta också kan vara en källa till tröst och styrka. Ett bra alternativ från vår lista över Karin Boye dikter vid sorg. 

6. Jag vill möta…

“Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram – 

men av skräck var brynjan gjuten och av skam.”

Boye uttrycker en önskan att möta livets utmaningar utan försvar, att vara öppen och sårbar inför livets makter.

7. Morgon

“När morgonens sol genom rutan smyger, glad och försiktig, 

lik ett barn, som vill överraska tidigt, tidigt en festlig dag –”

En vacker beskrivning av morgonen som en symbol för nytt liv och hopp, där dagen och ljuset representerar en älskad person.

8. En form är jag

“En form är jag, men stoffet ureldsflamman. Brand är min blick och lågor mina händer.”

Dikten talar om eld och förvandling, att vara en del av en större, skapande kraft som är både förgänglig och beständig.

9. Många röster talar

“Många röster talar. Din är som vatten. Din är som regn, när det faller genom natten.”

Boye beskriver den lugnande och omslutande effekten av en älskad röst, som ger tröst genom sin ständiga närvaro.

10. Så drivs vi…

“Så drivs vi, vilsna själar, fram från lägerbål till lägerbål, 

vet ingenting om nästa rast och ingenting om resans mål.”

En reflektion över livets resa, där vi ständigt söker utan att veta målet, men finner tröst i det okända hemmets hav.