Begravningsverser, dikter, citat och psalmer. Alla kan de hjälpa oss att uttrycka våra känslor, när vi själva inte finner orden inom oss. När vi väljer eller skriver en begravningsvers till dödsannonsen vill man ju så gärna att den ska vara vacker och samtidigt spegla vem den avlidne var.

Att skriva begravningsverser och dikter till dödsannonsen och kistdekorationens band är en, om än liten, del av sorgbearbetningen. Men ibland räcker inte de egna orden till. Så för att i någon mån göra det enklare att hitta en passande text att hämta inspiration från, kommer här ett litet urval av begravningsverser. Några förslag på andra, lite längre, begravningsdikter hittar du här.

Förslag på begravningsverser

En ros fäller sakta bladen

Ett ljus brinner stilla ut

En flämtande livslåga slocknar

En arbetsfylld levnad är slut

Ibland liksom hejdar sig

tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den sig aldrig densamma mer.

A Henriksson

Så stilla kom döden
den kom som en vän
Den tog Dig i handen
Och förde Dig hem

Tack för vad Du givit
Tack för vad Du var
Tack för ljusa minne
som Du lämnat kvar

Snar kyrkans klockor mana oss,
att lämna Dig i frid
Vi viska alla, tack för allt
vi mötas om en tid

Det finns ingen sten
så tung
som sorgen
vi känner
Det finns, ingen ros
så vacker
som minnena av dig
Maud Larsson

Ett strävsamt liv har slocknat ut,
en flitig hand har domnat.
Din långa arbetsdag är slut,
ditt trötta huvud somnat.

Någonstans inom oss
är vi alltid tillsammans.
Någonstans inom oss
kan vår kärlek aldrig fly.
Någonstans
o någonstans
Erik Lindegren

Giv oss en härd att njuta vid
av vårt beskärda bröd
Giv oss ett bröst att luta vid,
när glädjen vänds i nöd!
Giv oss en tro att sluta vid
tryggt i den mörka död
E.A. Karlfeldt

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär
Erik Blomberg

Sakta kom ängeln och log
Löste de jordiska banden
Viskade ömt: ”Du har lidit nog
Följ mej till himmelska stranden

Det finns en sorg
som tår ej lindra kan
Det finns ett domslut,
skiljas från varann
Det finns en tröst,
att han har kämpat ut
Det finns ett hopp
vi möts vid livets slut

Aftonklockan länge klämtat
Kvällens skymning fallit på
Lågan länge sakta flämtat
Nu till vila Du fått gå

En gång är tiden ute
En dag är vår resa slut
Då finns ingen återvändo
Då suddas vi ohjälpligt ut
Likt cirklar som ristats i sanden
En skiss på ett pappersark
Likt virvlande vita flingor
som smälta mot vårvarm mark

En dalande dag en flyktig stund
är människans levnad i tiden.
Och släkten skifta som löv i lund
när sommaren är förliden.

Med fyllda segel
i solnedgången
min farkost glider
till fjärran land
Där väntar viken,
där tonar sången
där somnar vågen,
vid vänlig strand