Att ta farväl av en älskad person är en av de mest känslomässiga upplevelserna i livet. Avskedsdikter kan erbjuda tröst och ett sätt att uttrycka de känslor som ord ofta inte räcker till för att beskriva. Här är några vackra avskedsdikter som kan användas för att hedra minnet av en bortgången:

1. “Farväl” av Pär Lagerkvist

“Oroas ej för mig. Jag går till det som jag älskat mest.”

Denna dikt ger en känsla av frid och lugn, vilket kan ge tröst till de sörjande genom att betona att den avlidne nu är i fred och kärlek. En bra dikt som kan användas som en dikt för avsked vid en begravning eller för att uttrycka de känslor du har svårt att sätta ord på. 

2. “Det är vackrast när det skymmer” av Pär Lagerkvist

“Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer 

ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden, över markens hus.”

Lagerkvist beskriver skymningen som en tid fylld med ömhet och kärlek, vilket gör det till en lämplig dikt för ett avsked.

3. “Kom visa mig vägen” av Atle Burman

“Kom visa mej vägen och håll min hand, för jag är lite vilsen och ensam ibland.”

En bön om vägledning och stöd, vilket speglar känslan av att behöva tröst och vägledning vid ett avsked.

<

4. “I ljuset” av Ewa Åkerlind

“Du är i ljuset nu, du finns på andra sidan nu. 

Du har inte ont nu, jag saknar dig.”

Denna dikt erbjuder en känsla av frid genom att tänka på den bortgångne som nu befinner sig i ljuset och inte längre lider.

5. “När en blomma bryts av” av Atle Burman

“När en blomma bryts av i sin vackraste blom, 

då blir marken så trist, och så fruktansvärt tom.”

Burman beskriver den djupa sorgen och tomheten efter förlusten av en närstående, men också hoppet om att det finns en plats där blomman kan fortsätta att blomstra.

6. “Kärlekens visa har inga ord” av Pär Lagerkvist

“Kärlekens visa har inga ord, nynnar som vinden i träden, 

svävar lätt över blommande jord, leker i sommarsäden.”

En finstämd dikt om den tysta och närvarande kärleken, en kärlek som fortsätter att sjunga även efter att en älskad har gått bort.

7. “I kväll har himlen ingen skrud” av Karin Boye

“I kväll har himlen ingen skrud. Han huttrar naken. Och aldrig såg jag förr hans blick så alltför vaken.”

Boye beskriver den nakna och sårbara himlen som en metafor för sorg och förlust, och hur varje förlust också är en vinst i att finna livets styrka.

8. “Att Sova, Att Vakna” av Anders Caringer

“Bäddar ner mig i sköna sängen, ögonen sluts, mörkret blir famn. 

Somnar stilla, möts av drömmar, vårdas min själ, natten får liv.”

Caringer beskriver sömnen som en övning inför döden och uppvaknandet som en ny födelse. Vilket ger en känsla av evighet och förnyelse.

9. “Kanske är det först vid dagen slut” av Atle Burman

“Kanske är det först vid dagen slut när tidens timglas rinner ut, ja, 

kanske är det då man får en aning om vart vägen går.”

Denna dikt reflekterar över tidens gång och hur vi kanske först vid slutet förstår livets verkliga mening.

10. Porten av Karin Boye

“För många gånger har jag gått genom porten. Den lyfter sig så högt och suddas ut i solljus, och under bågen hör man gå eviga vindar i eviga rum.”

Boye beskriver livets övergång som en port till evigheten, en plats där alla början och slut möts och förenas.