Svensk poesi är rik på känslor och djupa tankar, särskilt när det kommer till kärlek. Från klassiska till samtida författare, har svenska poeter genom tiderna utforskat kärlekens eviga natur. 

Här presenterar vi en samling av tio svenska dikter som på ett vackert sätt uttrycker känslan av att älska någon för evigt.

1. “Kärlekens visa har inga ord” av Pär Lagerkvist

“Kärlekens visa har inga ord, nynnar som vinden i träden, 

svävar lätt över blommande jord, leker i sommarsäden.”

Denna dikt beskriver kärlekens eviga närvaro och hur den fortsätter att sjunga genom livet.

2. “Evigt är livet” av Arnulf Øverland

“Evigt är livet! Åter grönskar ängarna barnen samlas till lek och dans. 

Och medan du sover, vaknar din kärlek på nytt i unga ögons glans!”

Øverland skildrar hur kärleken fortsätter att leva vidare, generation efter generation.

3. “Så segrar inte döden” av Mikael Wiehe

“Så segrar inte döden fast åren har sin gång. Så stannar inte tiden. Den börjar bara om… sångerna om kärlek som aldrig kan förstummas ska nya röster sjunga.”

Denna dikt betonar att kärleken lever vidare trots tidens gång och att nya generationer fortsätter att sjunga dess sånger.

4. “Den kärlek som är” av Lars Forssell

“Den kärlek som är vill förkasta en annan och ändå likna den så som den var. 

Vindar som vet det grå, det sista – om dag i natt kvävs, ger skymningen svar?”

Forssell reflekterar över kärlekens komplexitet och dess eviga natur.

5. “I hjärtat finns ett rum” av Siv Andersson

“I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.”

Andersson beskriver hur kärleken till en speciell person alltid finns kvar i hjärtat.

6. “Någonstans inom oss” av Erik Lindegren

“Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman, någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.”

Lindegren uttrycker en känsla av evig samhörighet och kärlek som aldrig försvinner.

7. “Farväl en stund, min kära” av Bo Setterlind

“Farväl en stund, min kära, vi skiljs men ej för evigt, 

vi ses måhända i drömmen ännu en vår, min kära.”

En trösterik dikt om att separationen inte är för evigt och att kärleken lever vidare.

8. “Livet tar sitt barn till sig” av Pär Lagerkvist

“Livet tar sitt barn till sig, öppnar slitna grinden. 

Ljungen står vid utnött stig, svalor flyr i vinden.”

Denna dikt beskriver döden som en naturlig del av livets kretslopp, där livet tar tillbaka sina barn i en evig cykel.

9. “Kärleken och smärtan” av D. A. Atterbom

“Kärleken och smärtan, barn av samma hus, föra trogna hjärtan hem till samma ljus.”

Atterbom beskriver kärlek och smärta som oupplösligt sammanflätade, båda leder till samma eviga ljus.

10. “Man säger att ensam är fri” av Beppe Wolgers

“Man säger att ensam är fri. Den frie lär vara den starke. 

Men du och jag blir ändå vi och jorden får blommande marker.”

Wolgers betonar hur kärlekens styrka förvandlar ensamhet till gemenskap och blomstring.