Behöver man bearbeta sorgen? Räcker det inte att jag får sörja och låta det ebba ut av sig själv så småningom? Trots allt är det ju ett gammalt talesätt att ”tiden läker alla sår”. Så jag stannar här under täcket ett tag, så går det över av sig själv.

Även om det ibland är sant att sorgen avtar med åren, så är uttrycket bara en myt som gör mer skada än nytta. Den kan få oss att bli passiva istället för att arbeta med vår sorg, och många gånger kan sorgen bli värre med tiden. Det tar tid att läka såren, men det är snarare vad vi gör med tiden som avgör – inte tiden i sig själv

Andra myter om sorgbearbetning

Det finns flera andra myter om hur man ”borde” bearbeta sorgen. Föreställningar uppstår för att vi inte vet hur vi egentligen borde hantera en förlust, och de råd vi får (och ger) går mest ut på att distrahera eller vilseleda den sörjande.

• Ett vanligt råd till en sörjande är att man måste försöka ”vara stark”, vilket egentligen går ut på att man inte ska få visa att man sörjer. För barnens, eller någon annans skull. Ett råd som bara skapar konflikter hos den som sörjer. Nu om någonsin är det viktigt att låta känslorna komma upp till ytan.
• Ett annat råd är att vi ska försöka skaffa oss en hobby eller på annat sätt hålla oss sysselsatta med något. Vi ska vara aktiva för att slippa tänka på det som inträffat. Att distrahera oss hjälper kanske tillfälligt, men i det långa loppet hindrar det sorgbearbetningen mer än det hjälper.
• ”Låt honom få en stund ifred” är ett vanligt råd omgivningen brukar få. Ett råd som i praktiken betyder att vi borde gå undan när vi är ledsna och resulterar i att vi kanske isolerar oss istället.

Vi ger varandra så många kloka råd. Hur vi ska tänka och hur vi ska agera för att inte sjunka ner i sorgen. Men smarta tips och intellektuella råd gör ingen nytta. Hjärnan har förstått det där för längesedan. Men det är inget fel på hjärnan – det är hjärtat som har gått sönder.

Vanliga reaktioner vid förlust av en närstående

Sorg handlar om allt det som händer inuti oss när vi förlorar någon vi älskar. Känslor och tankar är ofta motstridiga och ologiska. Den känslomässiga storm som uppstår när vi sörjer någon är fullkomligt naturlig, och inget vi ska gömma undan bara för att göra livet lättare för omgivningen.

Vi är alla unika och så är också den sorg vi upplever. Varje människa reagerar olika och sorgen är väldigt individuell. Men några reaktioner som är vanliga i samband med förluster är:

• En känsla av bedövning. När en närstående avlider kan livet stanna upp helt. Chock och smärta kan göra att vi ”stänger av” för att vi inte kan ta in det som hänt.
• Svårt att koncentrera sig. Tankar irrar fram och tillbaka, man är inte närvarande i nuet och är förvirrad och tankspridd. Det förekommer att sörjande drabbas av olyckor för att de varit okoncentrerade.
• Ostabilt humör. Många skiftar mycket snabbt mellan olika känslor. Nedstämdhet kan övergå i glädjeyttringar på några sekunder. Dubbla känslor är också vanligt, som en lättnad över att den närståendes lidande är över, samtidigt som man starkt sörjer dennes bortgång.
• Aggressivitet. Vissa sörjande kan bli oerhört lättirriterade, med starka vredesutbrott, för att i nästa stund vilja samla sina nära runt sig.
• Trötthet. Många beskriver hur alla tankar och känslostormar gör att de tappar all energi.
• Oregelbundna matvanor. Sorgen kan göra att vi glömmer bort att äta eller att vi utvecklar en enorm aptit på mat. Ofta pendlar vi mellan ytterligheterna.
• Sömnen. Nattsömnen kan också påverkas starkt av sorg. Vissa nätter sover vi inte alls, medan vi kan ha perioder då vi kan sova hela dagar.

Varför behöver jag bearbeta sorgen?

Sorg är ett ämne som berör många. Behovet av stöd och hjälp är ofta stort. Det finns dock många som anordnar kurser i sorgbearbetning. Och en röd tråd löper genom grundtanken hos många av dessa: att sorg ofta beror på vad de kallar ”ofullbordad kommunikation”.

Vad man menar med att fullborda en kommunikation är att tre delar måste vara uppfyllda innan kommunikationen är fullbordad.

1. Jag riktar verbalt mina ord till en motpart
2. Jag upplever att jag blir hörd av motparten
3. Jag fullbordar kommunikationen med ett avsked

I vardagslivet kan vi jämföra detta med ett vanligt telefonsamtal. Först ringer vi upp en vän för att berätta något, han hör vad du säger och kommunicerar tillbaka. När ni pratat klart säger ni hejdå och lägger på luren. Kommunikationen är fullbordad.

När någon i vår närhet avlider (eller vi drabbas av en annan förlust) kan det liknas vid att samtalet bryts innan ni har avslutat det. Kvar finns känslan av att saker inte blivit sagda, saker som sagts kunde uttrycks annorlunda eller kanske inte skulle ha sagts alls. Kommunikationen blev aldrig fullbordad med ett avsked.

Kurser i sorgbearbetning går i många fall ut på att just fullborda samtalet. Men hur går det till när motparten inte längre finns i livet och kan delta i kommunikationen?

Ett sätt att göra det är vad som brukar kallas stolsövning. Den sörjande samtalar då med en tom stol, som får representera den avlidne. Hon eller han hör dig inte, så terapeuten bekräftar istället samtalet med sin närvaro, och är den som lyssnar. Samtalet avslutas med att den sörjande tar avsked på ett eller annat sätt.

Detta exempel är naturligtvis mycket förenklat, men på detta sätt är alla tre delarna i kommunikationen med, även om den som lyssnar inte är samma person som den man riktar sig till. Exemplet är också ryckt ur sitt sammanhang, och är bara en del i ett pedagogiskt program som hjälpt flera hundra tusen människor att bearbeta sin sorg och kunnat släppa taget och gå vidare.

Källa: När brustna hjärtan läker av Svenska Institutet för sorgbearbetning

Vill du ha hjälp med sorgbearbetning?

Vi på Fenix vill självklart gärna ge allt stöd du behöver. Det kan ta lång tid att ta sig ur sorgen, men det är viktigt att man börjar med det ganska snart, och att man gör det utan att stänga inne sina känslor. Vi hjälper till att hitta stöd och hjälp.

Ring oss idag – du når oss på telefonnummer 020-82 82 82. Eller via e-post: kund@fenixbegravning.se