Gravsättningen är den sista viloplatsen för den avlidne. Innan gravsättning kan ske måste Skatteverket utfärda ett intyg om att stoftet efter en avliden får gravsättas eller kremeras. Om Skatteverket vet att det pågår en tvist om gravsättningen mellan de anhöriga, får inget intyg utfärdas. Gravsättning skall ske på kyrkogård eller annan begravningsplats.

Gravsättning kan ske på många olika sätt

Det går inte att ångra sig. Därför är det mycket viktigt att tänka igenom hur man vill att gravsättningen av en avliden närstående ska ske. Några viktiga saker att tänka på i valet av gravskick är:

1. Har den avlidne formulerat något eget önskemål om hur begravningen ska ske?
2. Om inte, vill ni som anhöriga ha en plats att gå till för att sörja, eller ska gravsättningen ske anonymt i en minneslund?
3. Var den avlidne medlem i något religiöst samfund? Vad är i så fall dess seder?
4. Skall den avlidne kremeras eller jordbegravas?
5. Finns det gravar inom familjen där den avlidne kan vila?
6. På vilken begravningsplats skall gravsättningen ske?
7. Vilken typ av gravvård ska finnas vid graven?

Det finns naturligtvis en hel del annat att fundera över inför gravsättningen. Till exempel vem som ska vara gravrättsinnehavare, och många andra saker.

Ordna en värdig begravning

Hur vill du påbörja förberedelserna?

Ring oss
020-82 82 82

… eller …

Boka möte

Trustpilot

Vad är jordbegravning?

Om man inte har valt kremering av den avlidne sker gravsättning genom att man sänker kistan med den döde i en grävd grav. I en kistgrav finns det utrymme för både kistor och urnor. Om någon i familjen ligger begravd med kista går det således bra att gravsätta en urna där.

Vid en begravning med kista kan man avsluta ceremonin inne i ceremonilokalen. Då sköter begravningsverksamheten om själva gravsättningen senare. Men många väljer också att avsluta ceremonin ute vid graven. Då bärs kistan ut till gravplatsen för en kort avslutning av ceremonin där innan man sänker ned kistan.

Det finns olika alternativ för kistbegravning:

• Kistgravplats. En gravplats där kistan med den avlidne gravsätts, ofta som en del av begravningsceremonin. Normalt finns det plats för flera kistor i samma grav, och för att få plats med dem placeras de ofta på olika djup. Gravrättstiden är 25 år, och om någon vid ett senare tillfälle gravsätts i samma grav förlängs tiden automatiskt till 25 år från det datumet då senaste gravsättningen skedde.
• Kistgravlund. På samma sätt som man kan gravsätta aska i en askgravlund kan man gravsätta en kista i en kistgravlund. Gravsättningen är anonym och gravrätt existerar inte. Däremot kan de anhöriga få en namnbricka uppsatt i en gemensam gravvård. Brickan tas bort efter 25 år. De anhöriga kan även smycka med blommor och ljus vid en gemensam smyckningsbård.
• Gravkammare. En gravkammare är ett rum som ofta finns under jord. I denna kammare, som till exempel kan vara täckt med ett stenlock, ställes kistor in allteftersom personer i familjen avlider. Numera är detta gravskick inte så vanligt, men det är allt fler som efterfrågar möjligheten att välja gravkammare. Det är bland annat en vanlig ortodox tradition med gravkammare och stora mausoleer. Och det byggs fortfarande nya gravkammare.

Gravsättning efter kremering

Förr i världen brände man ofta sina döda, en sed som i det närmaste upphörde då Sverige blev kristet. Numera är det dock återigen det vanligaste. Nära 80% av de som avlider i Sverige kremeras.

Vid en kremation för man in den döde i kistan i en kremationsugn och bränner både kroppen och kistan till aska. Eventuella metallföremål från operationer avlägsnas och därefter mals askan till ett fint stoft. Efter en kremering har man ett år på sig att gravsätta askan, räknat från dödsdatumet.

Efter en kremation finns det ett flertal alternativ för hur man kan gravsätta urnan eller askan:

• Urngravplats. En urngrav brukar ha plats för upp till 9 urnor. Här gravsätter man urnan med askan i, och graven förses med en gravvård och blomsterarrangemang på samma sätt som man gör med en kistgrav. Och precis som vid en jordbegravning kan man utföra gravsättningen som en del av ceremonin. Det är dock vanligare att man gör det vid ett senare tillfälle.
• Minneslund. Gravsättning i en minneslund sker utan de anhörigas närvaro. Detta för att det är ett gemensamt område där gravsättningen sker anonymt. Man gräver antingen ner askan i minneslunden eller sprider ut askan. Man får inte markera platsen eller placera ut enskilda gravsmyckningar eller andra föremål. Men det finns en gemensam plats där anhöriga kan smycka med blommor eller gravljus. Det är kyrkogårdsförvaltningen som står för skötseln av minneslunden.
• Askgravplats. På en askgravplats gravsätts askan efter den avlidne antingen löst eller i ett tyghölje i ett gemensamt område på liknande sätt som i en minneslund. Det finns dock en skillnad: Gravplatsen markeras så att de anhöriga vet var askan finns. En askgravplats får normalt inte ha planterade blommor, utan endast blommor i vas. Platsen sköts av kyrkogårdsförvaltningen mot en avgift.
• Askgravlund. Till sin utformning är en askgravlund i princip samma sak som en minneslund. Däremot sker inte gravsättningen anonymt. Här får de anhöriga delta vid gravsättningen och man får sätta upp en skylt med den dödes namn och födelse- resp. dödsdatum. Oftast finns det också en gemensam smyckningsplats som man kan smycka med ljus och blommor.
• Kistgravplats. Man kan gravsätta även urnor i en kistgravplats, som nämndes tidigare. Det finns ofta plats för flera kistor och därmed finns också utrymme för att gravsätta en urna i samma grav. Om en tidigare familjemedlem har begravts i kista går det alltså utmärkt att gravsätta en urna där.
• Kolumbarium. På en del håll i landet kan man välja att gravsätta urnan i ett kolumbarium. Man kan beskriva det som en liten nisch i en vägg, där man ställer in urnan. Kanske en stenvägg under en kyrka. Det finns också särskilda lokaler som är speciellt anpassade för detta. Det finns också något som kallas urnmurar, som är en variant på kolumbariet. Dessa hittar man i regel utomhus, och nischerna är slutna, till skillnad från många andra länder där de är öppna.
• Urnkammare. Det här är ett luftrum under jord där man placerar en eller flera urnor (jmf gravkammare). Varje gång någon i släkten dör öppnar man kammaren och ställer in urnan.
• Spridning av aska i naturen. Något som blir allt vanligare är att man vill sprida askan på en plats som betytt mycket för den närstående som avlidit. Man gör en ansökan hos Länsstyrelsen om tillstånd att sprida askan antingen över mark eller till havs. Normalt beviljar man tillstånd om platsen du valt anses lämplig och det står klart att askan kommer att behandlas på ett värdigt sätt. Spridning av askan ska inte ske nära bebyggelse, tomtmark, sjöar och vattendrag eller intill rekreationsområden. Många håller en begravningsceremoni i samband med att man sprider ut askan.

Borgerlig eller kyrklig urnsättning

En urnsättning kan ske på många olika sätt. Du som anhörig har stor frihet att utforma den så som ni själva vill.

Vid en kyrklig urnsättning tillbringar man en stund i kyrkan eller kapellet, innan man bär ut urnan till gravplatsen under det att klockorna ringer. Vid graven kan man håla en liten ceremoni, läsa en dikt eller säga några ord innan man sänker ned urnan och akten avslutas.

En borgerlig urnsättning går till på ungefär samma sätt, med den skillnaden att vaktmästaren möter upp vid gravplatsen istället för inne i kyrkan. När urnan är nedsänkt lämnar vaktmästaren er ifred att stanna kvar hur länge ni vill.

Gravrätt

I och med att alla betalar den så kallade begravningsavgiften har vi rätt till en gravplats i 25 år. Det gäller alla som är skrivna i Sverige, oavsett vilken religion vi tillhör. Skulle någon annan i familjen gravsättas i samma grav vid ett senare tillfälle gäller gravrätten i 25 år från datumet från den senaste gravsättningen.

Man kan förlänga gravrätten efter 25 år. Då förlängs den i 25 år till, mot en avgift.

Alla gravplatser har inte gravrätt. Kist- och urngravplatser har full gravrätt medan askgravplatser och kolumbarium har begränsad gravrätt. Minneslundar och askgravlundar har ingen gravrätt.

Jordfästning är inte detsamma som gravsättning

Det är många som felaktigt säger ”jordfästning” när de egentligen menar gravsättning. Jordfästning är ursprungligen en magisk ritual som utfördes så att den avlidne fästes vid jorden och inte skulle kunna gå igen. Enligt folktron kunde också någon som blivit mördad gå igen om dennes mördare fortfarande var på fri fot. Som exempel på detta har vi den mördade Bockstensmannen, som man hittade med pålar genom kroppen i mitten av 1930-talet.

Det var vanligt att man förde ut en avliden genom ett uppsågat hål i väggen. Hålet täpptes sedan igen för att en eventuell gengångare inte skulle kunna hemsöka sin gamla bostad. Enligt vad man trodde så kunde inte den döde återvända till huset och spöka eftersom man måste gå in i huset genom samma ingång som man sist lämnade det.

Genom århundradena har jordfästningsritualen förändrats en hel del, och är numera det vi kallar för begravningsceremoni.

Planera gravsättning med Fenix

När du planerar begravningen med hjälp av våra rådgivare får du begravningen precis som du vill ha den. Vi anpassar oss helt efter dina önskemål och ingen kommer att försöka övertyga dig om att ”dyrare är bättre”.

Planera och beställ per telefon eller via internet. Vill du hellre ha ett personligt möte ordnar vi det också. Slå oss en signal – vi ger kostnadsfri rådgivning alla dagar i veckan från 08.00 till 20.00. Du når oss på telefonnummer 020-82 82 82.