Enligt den svenska begravningslagen skall antingen jordbegravning eller kremering ske snarast möjligt, och allra senast en månad efter dödsfallet. I samma lag fastslås också att den avlidnes önskan om kremering och gravsättning bör följas såvitt det är möjligt.

Den allra första kremationen i Sverige skedde den 15 oktober 1887, då stoftet efter disponent Ernst Kjellerstedt i Örebro kremerades i en provisorisk likbränningsanstalt. Men förr var det vanligt med likbränning i hela Skandinavien – den hedniska tron var att ”elden befriade anden från köttet”. Men i takt med att kristendomen spred sig så upphörde dessa seder med tiden.

Vad är kremering?

Kremering innebär att den avlidne förbränns till aska. Detta sker i ett krematorium där kistan med den avlidne förs in i en kremationsugn. Temperaturen i ugnen är cirka 800–1000 grader, vilket gör att både kista och kropp förbränns. Kvar blir ben som mals ned till aska. Askan samlas sedan upp och läggs i en urna.

Kremering har en lång historia och förekommer i många kulturer. I Sverige har kremering ökat markant under de senaste decennierna. Idag kremeras cirka 83 procent av alla avlidna i Sverige, vilket gör det till det klart vanligaste alternativet.

7 saker du bör känna till om kremering

• Nästan åtta av tio kremeras idag i Sverige. Procentuellt sett är det bara Japan som har fler kremeringar.
• För att en kremering, eller eldbegängelse som det också kallas, ska kunna ske måste först Skatteverket ha utfärdat ett dödsbevis.
• Senast en månad efter ett dödsfall måste antingen jordbegravning eller kremation ske.
• Begravningsceremonin kan hållas såväl före som efter kremationen.
• Kremering är kostnadsfri för svenska medborgare, då den betalas via begravningsavgiften vi alla betalar via skatten.
• Oavsett om den avlidne ska kremeras eller jordbegravas måste alltid kista användas.
• Efter kremationen lägger man askan i en urna, som kan gravsättas i en urngrav, askgravlund, minneslund, kistgrav eller urnkammare. Den kan också spridas i naturen.

När sker kremering?

Enligt begravningslagen ska kremering ske senast en månad efter dödsfallet. I praktiken sker kremering ofta några dagar efter begravningsceremonin.

Kremering kan ske antingen före eller efter begravningsceremonin:

Kremering efter ceremonin

Det vanligaste i Sverige är att begravningsceremonin hålls med kistan närvarande och att kremering sker efteråt. Efter ceremonin transporteras kistan till krematoriet.

Kremering före ceremonin

I vissa fall kremeras den avlidne före begravningsceremonin. Då hålls ceremonin med urnan istället för kistan. Detta kan vara ett alternativ om ceremoni ska hållas långt efter dödsfallet eller om anhöriga föredrar en ceremoni med urna.

En fördel med kremering är att gravsättningen kan vänta. Efter en begravning med kista måste gravsättning ske ganska omgående, medan gravsättning av en urna kan ske upp till ett år efter kremering. Detta ger anhöriga tid att bestämma var och hur askan ska gravsättas.

Hur går en kremering till?

Kremeringar sker i en speciell anläggning som kallas krematorium. När någon skall kremeras placeras kistan med den döde i en kremationsugn, som håller en temperatur på 700 – 800 grader. Efter cirka 70 till 90 minuter är såväl kroppen som kistan förbränd till aska.

Före kremeringen avlägsnas föremål som t.ex. pacemaker och insulindosor, som opererats in i kroppen. Anledningen är att de finns en stor risk att dessa föremål exploderar av den värme som utvecklas i ugnen.

Efter kremering avlägsnar man föremål som inte har förbränts, som t.ex. skruvar, spikar och olika proteser. I en så kallad askberedare mals stoftet till aska som sedan läggs i en urna tillsammans med en identifieringsbricka. Därefter kan de anhöriga gravsätta urnan.

Regelverk kring urnan och askan

Sverige har ganska stränga regler när det gäller hur askan får hanteras. Man får t.ex. bara gravsätta aska på särskilda begravningsplatser, allmänna eller enskilda. Efter tillstånd från Länsstyrelsen kan man få sprida askan för vinden i naturen eller till havs.

De metaller som sorteras ut vid kremeringen ska återvinnas, och den eventuella vinst som uppstår ska krematoriet överföra till Allmänna arvsfonden.

Det är inte vem som helst som får förvara askan i väntan på gravsättning. Lagen säger att den skall förvaras på krematoriet eller hos huvudmannen för begravningsverksamheten. Vid ett fåtal tillfällen får askan lämnas ut till någon enskild:

• Om askan ska föras till en begravningsplats som inte ligger i anslutning till krematoriet.
• Om askan ska gravsättas på en annan plats än en begravningsplats.
• Om askan ska transporteras utomlands.

Askan får dessutom bara lämnas ut om det anses att det finns betryggande säkerhet för att den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.

Några andra regler är att aska som är gravsatt inte får flyttas till annan gravplats, och man får inte heller dela askan. I båda fallen kan undantag medges, om det finns särskilda skäl.

Kostnad för kremering

Själva kremeringen ingår i begravningsavgiften som vi alla betalar via skatten. Däremot ingår inte kista och urna, vilket är kostnader som tillkommer.

En kista är nödvändig också vid kremering – dels av etiska skäl, dels av praktiska skäl för att underlätta hanteringen. Kistor finns i olika prisklasser, från enklare modeller för några tusen kronor till mer påkostade alternativ.

Även urnor finns i olika material och prisklasser. Vid gravsättning i minneslund behövs dock ingen urna, eftersom askan grävs ned eller strös ut anonymt.

Olika alternativ för gravsättning efter kremering

Efter kremering finns flera alternativ för gravsättning av askan. Enligt lag ska askan gravsättas senast ett år efter kremering. Här är de vanligaste alternativen:

Urngrav

En urngrav är en mindre jordgrav avsedd för urnor. Den kan markeras med en gravsten eller annan gravvård. En urngrav kan rymma flera urnor och kan vara ett bra alternativ om man vill ha en tydlig plats att gå till för att minnas.

Minneslund

En minneslund är ett anonymt gravområde där askan grävs ned eller strös ut utan att platsen markeras. Anhöriga får inte närvara vid gravsättningen och vet inte exakt var askan finns. Minneslunden har en gemensam plats för blommor och ljus.

Askgravlund

En askgravlund är ett mellanting mellan urngrav och minneslund. Askan grävs ned på en bestämd plats, men utan att platsen markeras individuellt. Däremot finns den avlidnes namn på en gemensam plats, till exempel på en sten eller tavla. Anhöriga kan oftast närvara vid gravsättningen.

Askgravplats

Askgravplats liknar en urngrav men är enklare och kräver mindre skötsel. Platsen markeras med en namnplatta eller liknande, och anhöriga kan närvara vid gravsättningen. Gravrätten är tidsbegränsad och förnyas inte.

Kolumbarium

Ett kolumbarium är ett gravvalv med nischer där urnan placeras. Det kan finnas inomhus i ett gravkapell eller utomhus som del av en mur eller annan konstruktion.

Spridning i naturen

Med särskilt tillstånd från Länsstyrelsen kan askan strös ut i naturen, till exempel på en plats som betydde mycket för den avlidne eller till havs. Vid spridning i naturen bör man tänka på att det ska vara en plats dit allmänheten har tillträde, och att det bör vara tillräckligt avskilt så att askan inte stör omgivningen.

Kort historik om kremeringar

Vårt sätt att kremera våra döda är en modern företeelse, i Sverige bara drygt 120 år gammalt. Men seden med likbränning är betydligt äldre än så. Exempelvis har man vid utgrävningar i Australien funnit bevis på att man kremerade sina avlidna redan för 20 000 år sedan. I Europa tillämpades kremering i yngre bronsåldern.

Runt 1000 år f Kr. återintroducerades kremeringen i Europa av grekerna. Enligt vad man tror berodde det på att det var ett sätt att kunna begravna stupade soldater från slagfält långt hemifrån. Man brände kropparna och tog med sig askan hem.

Detta medförde att även romarna började bränna sina hjältar. Bruket spred sig och var snart en statussymbol för den romerska befolkningen. Men ungefär hundra år e. Kr upphörde seden igen.

I mitten på 1800-talet aktualiserades ämnet igen. Drottning Victorias läkare Sir Henry Thompson gav ut ”Cremation: The treatment of the body after death”. Den gavs ut 1874, men det skulle dröja tills 1884 innan lagen tillät kremering.

Kremering blev snabbt populärare, inte minst av sanitära skäl. Och sedan dess har antalet kremeringar stadigt blivit fler, till att idag omfatta ungefär 80% av alla begravningar i Sverige.

Kremering och olika religioner

Olika religioner har olika syn på kremering:

• Kristendomen:De flesta kristna samfund, inklusive Svenska kyrkan, accepterar kremering. Tidigare var jordbegravning det vanligaste bland kristna, men idag är kremering fullt accepterat.
• Islam: Inom islam är jordbegravning det föreskrivna, och kremering tillåts generellt inte.
• Hinduism: Inom hinduismen är kremering det traditionella. Askan strös ofta i heliga floder, som Ganges i Indien.
• Buddhism: Buddhismen föredrar generellt kremering, men praxis varierar inom olika buddhistiska traditioner.
• Judendomen:Inom judendomen är jordbegravning tradition. Reformjudendomen kan acceptera kremering, medan ortodox judendom föredrar jordbegravning.

Att närvara vid kremering

Du har möjlighet att närvara vid kremering om du önskar. Detta är något som inte alla känner till, men det kan vara betydelsefullt för vissa anhöriga att få följa med hela vägen.

Om du vill närvara vid kremering bör du meddela detta till begravningsbyrån eller kontakta krematoriet direkt. Olika krematorier har olika rutiner för hur närvaro vid kremering går till.

Praktiska överväganden inför kremering

Val av kista

Vid kremering finns vissa begränsningar gällande kistmaterial. Kistan ska vara tillverkad av ett miljövänligt material som förbränns lätt, vanligtvis trä. Det finns särskilda miljökistor utformade för kremering som minimerar miljöpåverkan.

Val av urna

Om askan ska gravsättas i urngrav, kolumbarium eller liknande behövs en urna. Det finns många olika typer av urnor – allt från traditionella i keramik eller metall till miljövänliga alternativ som bryts ned i jorden. Om askan ska spridas eller gravsättas i minneslund behövs ingen urna för slutförvaring.

Transporter

Efter begravningsceremonin transporteras kistan till krematoriet. Denna transport ingår i begravningsavgiften om krematoriet ligger inom den avlidnes begravningshuvudmans område. För transporter utanför detta område kan det tillkomma extra kostnader.

Steg för steg kring kremering i praktiken

1. Efter dödsfallet förs den avlidne till ett bårhus eller bisättningsrum.
2. En kista väljs och den avlidne placeras i kistan.
3. Om önskat, hålls en visning eller ett avsked med öppen eller stängd kista.
4. Begravningsceremoni hålls, med kistan närvarande.
5. Kistan transporteras till krematoriet.
6. Kremering sker, antingen med eller utan anhörigas närvaro.
7. Askan samlas upp och läggs i en urna eller ett tillfälligt kärl.
8. Urnan förvaras på krematoriet eller begravningsplatsen i väntan på gravsättning.
9. Gravsättning sker enligt önskemål, senast ett år efter kremering.

När kremering inte är möjlig eller önskvärd

I vissa fall kan kremering vara olämpligt eller inte önskat:

• Om det strider mot den avlidnes religiösa övertygelse
• Om den avlidne uttryckligen önskat jordbegravning
• Vid vissa former av rättsmedicinsk undersökning
• Vid omfattande implantat eller pacemaker (kan dock avlägsnas före kremering)

I dessa fall är jordbegravning ett alternativ. Vid jordbegravning kvarstår kistan intakt och gravsätts i en kistgrav på en begravningsplats.

Till sist – valet är personligt

Valet mellan kremering och jordbegravning, liksom hur askan ska gravsättas, är ett personligt beslut. Det finns inget rätt eller fel, utan det handlar om vad som känns mest värdigt och passande för den avlidne och de anhöriga. Det bästa är att utgå från den avlidnes önskemål om dessa är kända. Annars kan anhöriga fundera över vad som skulle kännas rätt utifrån den avlidnes livssyn, värderingar och personlighet. Kom ihåg att begravningsbyråer och representanter för olika trossamfund har stor erfarenhet och kan hjälpa till med råd och vägledning i valet mellan olika alternativ. Oavsett vilket alternativ du väljer är det viktiga att avskedet blir värdigt och att det ger stöd i sorgeprocessen. Har du fler frågor om kremering eller andra aspekter av begravning? Kontakta oss på Fenix Begravning så hjälper vi dig.

Planera begravningen

Vill du ha hjälp med att planera en begravning? Vi på Fenix har stor erfarenhet av alla typer av begravningar.

Tveka inte att kontakta oss! Vi kommer att hjälpa dig på bästa sätt för att underlätta för dig och din familj. Du kan ringa oss alla dagar mellan 08.00 – 20.00 på telefonnummer.

Vanliga frågor om kremering

Kan man kremera utan kista?

Nej, av etiska och praktiska skäl används alltid kista vid kremering i Sverige. Kistan skyddar den avlidne och underlättar hanteringen.

Hur lång tid tar en kremering?

Själva förbränningen tar cirka 1–2 timmar, beroende på olika faktorer. Därefter behöver askan svalna innan den kan samlas ihop och läggas i urnan.

Kan jag få med mig askan hem?

I Sverige är huvudregeln att askan ska gravsättas på en begravningsplats eller spridas med tillstånd från Länsstyrelsen. Det är inte tillåtet att permanent förvara askan hemma. I särskilda fall kan Länsstyrelsen ge tillstånd att dela askan för att en mindre del ska kunna förvaras exempelvis i ett minnesmycke.

Kan personliga föremål kremeras med den avlidne?

I begränsad omfattning kan vissa personliga föremål följa med i kistan. Av miljö- och säkerhetsskäl finns dock begränsningar. Metall, glas, plast och elektronik bör undvikas. Diskutera alltid med begravningsbyrån eller krematoriet om vad som är lämpligt.

Kan jag ta avsked av den avlidne innan kremering?

Ja, det är vanligt att hålla en visning eller ett avsked i ett bisättningsrum innan begravningsceremonin och/eller kremeringen. Detta ger anhöriga möjlighet att ta ett personligt avsked.