Efter begravningen

Efter begravningen

Klicka nedan för att sätta ditt betyg
4.5/5.0 på 25 betyg

Tiden fram till begravningsceremoni och gravsättning är ofta hektisk, med en mängd praktiska göromål. Men efter begravningen, när allt är över, är det som om tomheten tar över. Många efterlevande isolerar sig och tappar kontakten med vänner och släktingar, ibland för mycket lång tid framåt. Men just efter begravningen är det fortfarande en del som måste göras.

Gravsättning

stoft efter begravning

Om den avlidne skall kremeras sker gravsättningen vid ett senare tillfälle. Men vid jordbegravning, det vill säga att den kistan med den döde sänks ned i en grav, sker ofta gravsättningen som en del av begravningsceremonin.

Gravsättning sker på kyrkogården eller på en annan begravningsplats. Efter en kremering kan även askan spridas ute i naturen. För det måste man söka tillstånd från Länsstyrelsen.

Det finns olika alternativ att välja på vid gravsättningen. En kistgravplats är den grav där kistan gravsätts. Det finns också det som kallas för kistgravlund, men efter en kremering finns flera valmöjligheter.

  • Urngravplats
  • Minneslund
  • Askgravplats
  • Askgravlund
  • Kolumbarium
  • Urnmur
  • Spridning av askan i naturen eller till havs
  • Transport av urna eller kista utomlands

Här kan du läsa mer detaljerat om gravsättning.

Minnesstunden

Direkt efter begravningen och gravsättningen (om det är en jordbegravning) väljer de flesta att hålla en minnesstund. Det blir ett tillfälle för de anhöriga, vänner och arbetskamrater att samlas en stund och samtala lite mer informellt. Kanske äter man något eller dricker kaffe och delar minnen och erfarenheter av den avlidne.

Många samlas i församlingshemmet eller annan lokal i anslutning till ceremonilokalen, men man kan också hålla till på en restaurang eller i hemmet. Här kan du läsa mer om minnesstunden.

Beställa gravsten

Om man inte redan har beställt en gravsten under tiden man planerade begravningen, är det dags att göra det nu. Och att välja gravsten är kanske inte alltid det allra enklaste. Det kan bli ett svårt beslut med tanke på att den ska pryda graven i många år framåt i tiden.

Först måste man kolla upp vilka bestämmelser (mått och utseende på gravstenen) som gäller för den begravningsplats du har valt. Dessa regler finns vanligen för att kyrkogårdsförvaltningen vill skapa en enhetlig atmosfär i de olika gravkvarteren.

Förutom utseende och mått på gravstenen behöver man fundera på vilken text som ska stå på stenen och hur den ska graveras in. Kanske ska det finnas andra symboler och dekorationer?

Ta den tid som behövs. Det är inte bråttom. Däremot är det bra om det finns en gravmarkör i väntan på att gravstenen monteras.

Om den avlidne ska ligga i en befintlig grav där någon närstående redan är begravd, behöver man bara uppdatera stenen med ny text.

Att sköta om en gravplats

Dödsboet efter den avlidne utser en eller flera personer som skall vara gravrättsinnehavare. Detta skall ske inom sex månader efter dödsfallet. Därefter är det gravrättsinnehavarna som har ansvaret för att gravplatsen sköts om.

Dessa personer bestämmer vilka som får gravsättas inom gravplatsen, och över hur den ska se ut och hur den ska dekoreras. Gravrättsinnehavarna bestämmer också om gravrätten ska förlängas när den går ut, eller om gravplatsen ska återlämnas.

De har också ansvaret för att hålla gravplatsen iordning. Detta innebär att man ska besöka gravplatsen regelbundet för att hålla den välskött. Om det inte sker kan begravningsverksamheten återta gravrätten.

En gravsten kan kräva mer eller mindre skötsel, beroende på såväl stenens utformning som på väder och vind. Den behöver till exempel rengöras med ett par års mellanrum. Granit anses allmänt som det material som är mest underhållsfritt.

Tackkort efter begravningen

förberedelse minnesstundÄven om de kan kännas tungt är det mycket vanligt att man vill skicka ett tackkort eller på annat sätt sända ett tack till alla som har stöttat, hjälpt till med begravningen och som på olika sätt varit med och hedrat den avlidne genom att komma på begravningen, gett gåvor till minnesfonder etc.

Att ringa till dem och tacka dem fungerar alldeles utmärkt. Men det kan vara ganska många man vill tacka och det kan bli övermäktigt. En annan möjlighet är att sätta in en tackannons i en eller flera dagstidningar. Nackdelen med det är att det kan bli kostsamt, och dessutom når man långt ifrån alla genom en annons. Det är allt färre som köper eller prenumererar på tidningar idag.

Effektivast är trots allt det gamla hederliga sättet, att skicka ett tackkort till var och en. Det kan se ut hur som helst, men i regel brukar det vara ett vikt kort, i storlek som ett vykort, och med texten inuti.

Enligt alla etikettsregler är det helt ok att använda färdigtryckta kort, dock brukar många vilja skriva sina egna, personliga formuleringar. Och med dagens lättillgängliga teknik är det inte alls svårt att själv tillverka sina egna tackkort med hjälp av en dator och en skrivare – och ett lite finare papper.

Bouppteckningen

Senast tre månader efter dödsfallet ska en bouppteckning upprättas. Och ytterligare en månad efter upprättandet måste den vara Skatteverket tillhanda.

En bouppteckning är enkelt uttryckt en skriftlig handling där man gör en förteckning av den avlidnes skulder och tillgångar. Den anger också vilka som är dödsbodelägare och som ärver den avlidne.

Delägarna i dödsboet är de som har ansvaret för att den upprättas. Det får dock inte göras av en arvinge utan måste utföras av två utomstående så kallade förrättningsmän. Uppgifterna om boet lämnas av den som känner till egendomen bäst – denna person kallas för bouppgivare och är ofta den avlidnes make eller maka.

Om man har utsett en person som dödsboförvaltare, till exempel en boutredningsman, kan inte denna person förrätta även bouppteckningen.

Ibland finns det så lite tillgångar i dödsboet att det bara räcker till begravningskostnaderna. Då kan man kontakta socialkontoret i den bortgångnes hemkommun och ansöka om en dödsboanmälan.

Vem ärver vem efter begravningen?

Den svenska arvsordningen är en ganska invecklad historia, och som är indelad i tre arvsklasser. I första hand är det den avlidnes maka eller make som ärver. Om de var gifta och hade gemensamma barn ärver makan före barnen och har fri förfoganderätt. Barnen ärver också, men deras arvsrätt skjuts upp tills även den efterlevande maken eller makan också går bort.

Barn som inte är gemensamma, s.k. särkullbarn, har rätt att få ut sin laglott direkt efter föräldern har avlidit. Om de så vill, kan de dock välja att avstå tills vidare, så att den efterlevande får sitta i orubbat bo.

En sambo har inte rätt till något arv överhuvudtaget. Det hon eller han kan begära är bara en bodelning av det gemensamma bohag och bostad som de förvärvat gemensamt. Enda sättet är om det finns ett testamente.

Finns det inga bröstarvingar kvar i livet är det föräldrar och syskon (den andra arvsklassen) som ärver. Om någon av dem är död går arvsrätten vidare till deras syskon eller dennes bröstarvingar.

I den tredje arvsklassen finns mor- och farföräldrar och deras barn, alltså den avlidnes farbröder, morbröder, fastrar och mostrar.

I det fall man inte hittar några arvingar alls tillfaller arvet den Allmänna Arvsfonden.

Om sorgen efter en närståendes död

sandurna spridning askaÄven om man ofta är chockad och bestört när en närstående går bort, befinner man sig ofta i en situation där man måste ta hand om en massa praktiska sysslor. Många kontakter med andra människor hjälper en att hålla sig samlad och fokuserad.

Men efter begravningen känner många att en känsla av tomhet och overklighet infinner sig. Ofta blir man alltmer ensam i sin sorg, stänger in sig innanför ett hårt skal och pratar inte med andra mer än man måste.

Omvärlden bidrar till detta, mycket på grund av att anhöriga och vänner tror att de visar hänsyn genom att låta den sörjande vara ifred med sin sorg. En hänsyn som fullständigt går stick i stäv mot de anhörigas intentioner.

Om du har en vän eller anhörig som befinner sig i sorg efter en begravning går det inte att nog poängtera hur viktigt det är att du ”tränger dig på” och behåller kontakten. Ju längre tid man håller sig borta desto svårare blir det för den sörjande att gå vidare.

Var inte heller rädd för att prata om den avlidne. Det är lätt att tro att man river i såret, men glöm inte att man konstant har den avlidne i tankarna under lång tid efter dödsfallet, så du kommer inte att leda personens tankar in på den döde – de finns redan där.

Du som just nu befinner dig i sorg kan vara övertygad om att din närmaste omgivning vill vara till hjälp och stöd. Ofta vet de bara inte hur de ska bete sig i denna ovana situation.

Sorgeåret

Vissa dagar har större betydelse än andra. Och under året som går efter den avlidnes död upplever man dessa dagar för första gången utan den anhörige. Julen, nyårsafton, födelsedagar och andra speciella dagar leder ofta till minnen och eftertanke.

Vi har ju också allhelgonahelgen, där vi har en lång tradition i att gå till kyrkogården. Där tänder vi ljus och ägnar en stund åt de som lämnat oss. Kyrkan håller också en gudstjänst till minne av de i församlingen som gått bort under året.

Fenix finns till din hjälp även efter begravningen

Fenix Begravning erbjuder full service. Detta innebär att vi finns vid din sida även när det gäller allt som måste göras efter begravningen. Funderar du t.ex. över vem som ärver den avlidne kan vi guida dig. Hos oss får du dessutom kostnadsfri rådgivning alla dagar i veckan mellan kl. 8 och 20.

Välkommen att ringa oss på telefonnummer 020-82 82 82.

Boka en tid
Vårt erfarna team hjälper gärna till
Ring oss