Deklarera din egen död

Deklarera din egen död

Men du borde kanske ifrågasätta begravningsavgiften

Då var det dags att deklarera igen och som vanligt dyker frågor upp om vad de olika delarna i deklarationen betyder. Många bäckar blir en stor å och även små skatter och avgifter som kan synas oansenliga på din egen deklaration blir mycket pengar när allas bidrag slås ihop. Begravningsavgiften är en sådan liten skatt som totalt uppgick till 4,6 miljarder förra året. Det är lika mycket som en tredjedel av statsbudgeten för garantipension till ålderspension eller ca 7 500 årslöner för barnmorskor eller poliser.

Om vi fördelar de 4,6 miljarderna på de ca 90.000 dödsfall som varje år inträffar i Sverige blir summan ca 50.000 kr per dödsfall. Det ska räcka till en kortare transport av den avlidne, ev. kremation, ceremonilokal och gravplats i 25 år. Sedan tillkommer ändå de begravningskostnader som dödsboet betalar för och som man självfallet får prioritera som man vill – kista, blommor, kaffe och tårta, fler transporter, dödsannonser, gravsten, hjälp med praktiska och juridiska arrangemang, mm. i snitt ca. 18.000 – 50.000 kr.

Jag anser att begravningsavgiften är orimlig hög. Både utifrån hur lite vi får för pengarna och det faktum att många hade haft bättre nytta av de här pengarna när de fortfarande lever. Det måste vara länge sedan någon beslutsfattare eller myndighet satte sig ned och funderade på rim och reson i sammanhanget. Vill vi verkligen prioritera så här? Behöver vi så excellent service vid dödsfall att det är värt 50.000 kr – i genomsnitt – via skattsedeln? I andra länder där avlidna eller anhöriga själva får betala är kostnaderna bevisligen betydligt lägre.

Till skillnad från andra skatter och avgifter i samhället är begravningsavgiften öronmärkt. Den går direkt till huvudmannen för begravningsverksamheten på orten utan att passera stat, kommun eller landstingets kassor. Det gör att det är förvånansvärt lätt att spåra pengarna och att välja att spendera dem på något annat. Vi skulle tex. kunna bestämma att halva begravningsavgiften skulle gå till att:

  • Ge de 100.000 fattigaste pensionärerna nästan 2.000 kr mer i månaden
  • Satsa på ökat socialt stöd till äldre genom strax över 3 miljoner hemtjänsttimmar per år
  • 6-dubbla Cancerfondens bidrag till forskning och utveckling (2016)

Oavsett hur vi väljer att prioritera de 2,3 miljarder som halva begravningsavgiften utgör finns det många skriande behov. En halvering kan låta drastiskt, men trots att antalet dödsfall inte förändrats nämnvärt över åren så är begravningsavgiften idag 44% högre än för bara 10 år sedan (2007: 3,2 miljarder kronor).

Jag önskar att media inte missar denna lilla oansenliga skatt i sin granskning av årets deklarationer. Låt oss ta vårt förnuft till fånga och använda pengarna medan vi lever!

Charlotte Runius

VD och medgrundare FENIX Begravning

Mobil: 070-828 36 38

Vad är FENIX Begravning?

Fenix Begravning grundades 2014 med målet att förändra begravningsbranschen genom fasta, transparenta och rimliga priser med samma eller högre servicegrad jämfört med de traditionella byråerna. Detta uppnås genom standardiserade produkter, få kontor och tydlig information online. Istället för långa möten på byrån får anhöriga möjlighet att planera hemma i lugn och ro på nätet och personlig service via telefon eller hembesök. Fenix har också en självpåtagen roll att lyfta nya frågor kring avsked och sorg, utmana tabun kring döden och uppmuntra till samtal och diskussion i en av livets viktigaste frågor.

Vad är begravningsavgiften för något?

De som är folkbokförda i Sverige betalar en avgift för begravningsverksamheten via skattesedeln. Avgiften är baserad på din inkomst men har inte en direkt koppling till din egen begravning. Pengarna går bland annat till ceremonilokal, kremering och en gravplats i 25 år för alla som är folkbokförda i Sverige (se detaljer i faktarutan nedan).

Avgiftens kontrollfunktion

På de flesta platser är det Svenska kyrkan som ansvarar för begravningsverksamheten förutom i Stockholm och Tranås där kommunerna ansvarar. Den som sköter begravningsverksamheten kallas för huvudman. Huvudmännen föreslår själva hur stor kostnaden för deras begravningsverksamhet ska vara, det sker ingen upphandling. Ett begravningsombud yttrar sig om kostnadsförslaget och ser sedan till att huvudmännen använder pengarna från begravningsavgiften på rätt sätt. Utifrån kostnadsförslagen bestämmer sedan Kammarkollegiet hur stor avgiften blir.

Det är länsstyrelsen som utser ett eller flera begravningsombud. Den som blir begravningsombud ska vara lämplig och kvalificerad för uppdraget enligt länsstyrelsen. Det innebär bland annat att ha kunskaper om ekonomi, olika religioner, livsåskådningar och begravningsseder. Men vid en rundringning till länsstyrelser runt om kring i landet framgår det att inga djupare formella kunskaper inom varken ekonomi eller inköp av tjänster krävs och inte heller någon större praktisk erfarenhet av att hantera en större kostnadsbudget på en myndighet eller ett företag.

Faktaruta – Begravningsavgiften

När en person avlider har denne rätt att utan kostnad för dödsboet få

  • gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år
  • gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav
  • transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett, med undantag av transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte transporten beror på ett avtal om tillhandahållande av särskilda gravplatser
  • kremering
  • lokal för förvaring och visning av stoftet
  • lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.
  • förvaltning av begravningsplatser (ej skötsel av den enskilda gravplatsen)

Datatabeller & Källor

Om begravningsavgiften: Läs mer

Avgiftens utveckling senaste 10 åren: Läs mer

Begravningsavgift och beskattningsbar inkomst

Källa: SCB