Den kvinna eller man som leder en begravningsceremoni kallas för officiant. Inom Svenska Kyrkan, där de flesta begravningar hålls, kallas akten för begravningsgudstjänst, och här är det prästen som är officiant.

Officiant är det formella namnet på den som fungerar som begravningsförrättare. Prästen är således officiant vid en kristen begravning inom Svenska Kyrkan. Några andra exempel på officianter inom andra trossamfund:

• Katolsk begravning: Präst eller diakon
• Muslimsk begravning: Imam
• Judisk begravning: Rabbi
• Övriga kristna församlingar har oftast en pastor som officiant
• En borgerlig begravning har varken präst, pastor eller annan religiös begravningsförrättare. Här kan i princip vem som helst leda begravningen och kallas då för borgerlig officiant.

Prästen – inte bara officiant

Även om prästen är officiant för begravningen i första hand, så är hennes eller hans uppdrag mycket vidare än så. Det handlar inte bara om att dyka upp i kyrkan och leda begravningsceremonin – långt därifrån. Mycket handlar om samtal, tröst och vägledning i en svår stund.

Redan från början, när man ska planera begravningen, är prästen i högsta grad involverad. Tillsammans med de anhöriga går man igenom ceremonin och väljer vilka psalmer som ska sjungas. Det är också nu man diskuterar vilka kompletteringar man vill göra; livesång av solist, alternativa psalmer. Man bestämmer om detaljer som t.ex. om klockringningen skall ske när gästerna satt sig i kyrkan eller om de ska ringa under tiden man går in.

En viktig och personlig del av begravningsceremonin är när prästen håller griftetalet. Det är prästens ord till de anhöriga där han eller hon berättar om den döde på ett personligare sätt än under övriga delar av akten. Prästen tar kanske upp den avlidnes liv och personlighet, talar om sorg och saknad – men också om hoppet om ett evigt liv hos Gud.

För att kunna hålla ett griftetal som är personligt, så pratar prästen och den anhörige mycket om personen under begravningsplaneringen. Det ger prästen möjlighet att få en uppfattning om vem den avlidne var, och i förlängningen kunna förbereda en vacker och personlig ceremoni.

Prästen får bara vara officiant i kyrkan

Någon som är prästvigd inom Svenska Kyrkan kan bara vara begravningsförrättare inom sin egen kyrka. Det är alltså inte tillåtet att leda t.ex. en borgerlig begravning. Ändå händer just det ibland. Vid ett tillfälle var det en präst som fick frågan om han ville säga några ord under en borgerlig begravning, då i egenskap av bekant till familjen och inte som präst.

Alldeles före ceremonin insåg prästen att det inte fanns någon officiant, och han såg sig nödgad att ställa upp och lösa situationen. Påföljden blev en så kallad erinran (varning), den mildaste graden av påföljd.

I Kyrkoordningen hittar vi följande bestämmelser om vad som händer om en präst bryter mot föreskrifterna:

Domkapitlet får förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen skriftlig erinran, om prästen

1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen,

2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård,

3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller

4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha.

Om domkapitlet beslutar om prövotid ska den pågå tre år. Om prästen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag ska han eller hon förklaras obehörig.

Källa: Kyrkoordningen