Kulturer, traditioner och seder ser olika ut i olika delar av världen. Och idag, när i stort sett alla kulturer är representerade i Sveriges befolkning, krävs det att vi som begravningsbyrå ska kunna erbjuda många olika typer av begravningar.

Olika begravningsformer i Sverige

I Sverige råder religionsfrihet enligt lag. Detta innebär att alla, oavsett vilken tro man bekänner sig till, har rätt att tillämpa sin kulturs seder och traditioner så långt det går. Vid sidan om de olika religionernas begravningsordningar finns också borgerlig begravning, en begravningsform som stadigt ökar i antal i Sverige.

Vi på Fenix hjälper dig att planera en värdig begravning oberoende av vilken typ av begravningsceremoni som önskas. På denna sida har vi gjort en kort sammanfattning av hur en ceremoni och gravsättning ser ut i de vanligaste religiösa samfunden. De olika momenten i begravningen genomsyras av såväl religionen som sådan som av lokala traditioner och kulturer.

I Sverige finns begravningslagen, som styr över all begravningsverksamhet. Och för vissa religioner innebär lagen att man måste anpassa sina seder en aning, för att hålla sig inom lagar och regler. Vissa begraver t.ex. sina döda direkt i jord utan kista, vilket man inte får göra i Sverige.

Begravningen enligt Svenska Kyrkans ordning

De flesta begravningarna i Sverige sker enligt Svenska Kyrkans begravningsordning. Ceremonin är, utom i vissa undantagsfall, endast tillgänglig för de som varit medlemmar i Svenska Kyrkan. För dessa är ceremonin och lokalen kostnadsfri. Ceremonin hålls i antingen en kyrka eller i ett kapell, och begravningsförrättare (officiant) är församlingens präst.

En kristen begravning sker alltid enligt en fast ordning, både vad det gäller innehåll och ordningsföljd. Den som vill kan komplettera med exempelvis diktläsning och extra musikstycken. En ceremoni ser ut ungefär så här:

• Klockringning.
• Ingångsmusik, vanligen orgelmusik.
• Eventuell extra musik/sång.
• Psalmsång.
• Prästens griftetal. Några ord om den döde och om livet efter döden.
• Bön.
• Överlåtelsen. Prästen lämnar över den avlidne till den sista vilan.
• Bibelläsning.
• Psalmsång.
• Begravningsbön, Herrens bön.

Avslutningen kan ske inne i kyrkan eller ute vid graven om det är en jordbegravning.

Övriga kristna samfund

Frikyrkorna i Sverige följer mer eller mindre den Svenska kyrkans ordning. Men varje samfund har sin egen kyrkohandbok som de följer, och av naturliga skäl skiljer det sig en del mellan samfunden. Generellt sett är frikyrkosamfunden flexiblare än kyrkan när det gäller de olika inslagen i ceremonin.

Borgerlig begravning

En borgerlig begravning kan vem som helst välja, oberoende av vilken tro man tillhör. Många väljer en borgerlig ceremoni för att de inte bekänner sig till någon tro, och vill att begravningen skall genomföras utan några religiösa förtecken.

Men tvärtemot vad många tror kan en borgerlig begravning vara lika religiös som inom de olika samfunden, men att de anhöriga vill ha större frihet än man har i en kyrklig begravning. Det som definierar denna begravningsform är just att man kan utforma ceremonin precis som man vill.

Några av de viktigaste skillnaderna jämfört med en kyrkobegravning:

• Inga regler vad det gäller platsen för ceremonin eller dess utseende.
• Valfritt innehåll i ceremonin.
• En borgerlig begravning är tillgänglig för alla.
• Vem som helst kan vara begravningsförrättare.

Muslimsk begravning

När en muslim avlider skall enligt seden begravning ske utan dröjsmål, helst inom 36 timmar. Efter dödsfallet kommer släkt och vänner för att besöka den avlidne för att trösta och be tillsammans med de anhöriga.

Kroppen tvagas i en ritual där den döde tvättas av familjemedlemmar av samma kön som den avlidne. Därefter sveps kroppen in i vitt bomullstyg innan kroppen läggs i en enkel kista. Inom islam begraver man sina döda utan kista, endast iklädda svepningen. Svensk lag förhindrar detta, och därför väljer man i regel en mycket enkel kista utan utsmyckningar.

Efter kistläggning bärs kistan till en moské eller till begravningsplatsen där man läser Salat al-Janaaza, begravningsbönen. Efter bönen gravsätts kistan, medan imamen eller någon annan läser ur Koranen.

Inom islam tillämpas aldrig kremation, endast jordbegravning. Graven placeras så att den döde är vänd mot Mekka. Graven skall, precis som ceremonin, vara enkelt utformad, och har ofta ingen gravsten, även om det förekommer. Då muslimer helst inte vill begravas bland personer av annan tro har det blivit vanligt med särskilda muslimska kvarter på kyrkogårdarna.

Buddhistisk begravning

Döden är något helt naturligt inom buddhismen och innebär inte slutet, utan en start på ett nytt liv i en annan kropp. Tron på karma är stark, och om man har levt ett liv fyllt av goda handlingar kan man också få en god återfödelse.

När en buddhist ligger för döden vill man skapa en harmonisk stämning i hemmet. Ofta kommer en munk eller nunna på besök för att sjunga välsignelser och på så sätt försöka hjälpa den döende att få en fridfull död.

En buddhistisk begravning har i allmänhet många gäster. Även avlägset bekanta kommer till begravningen och det kan vara flera hundra gäster.

Ceremonin hålls i ett kapell eller annan lokal utan kristna symboler. På väg till begravningen är det vanligt att man stannar till vid den dödes hem för att hålla en bönestund. Själva ceremonin är enkelt utformad, och behöver inte ledas av någon särskild utan man genomför akten tillsammans. Vid en lite mer formell begravning leds akten av en munk eller nunna.

Kremering är det vanligaste, men jordbegravning förekommer också i viss utsträckning.

Judisk begravning

De judiska begravningssederna genomsyras av enkelhet, och av respekt för den avlidne. Däremot är ritualerna kring ett dödsfall mycket mer omfattande än hos t.ex. kristendomen.

Då någon avlider sluter man ögonlocken på den avlidne. Eftersom man inte skall lämna den döde ensam turas man om att vaka. Man tänder ljus och läser ur Psaltaren. Fram till begravningen är de anhöriga befriade från alla religiösa påbud, för att de ska kunna vaka över den döde.

Begravningssällskapet Chevra Kadisha har till uppgift att utföra de uppgifter som uppstår när någon dör. Den avlidne tvättas i en ritual, tahara, och ikläds en vit svepdräkt utan fickor. Om den döde är en man lägger man hans bönesjal om axlarna.

Kistan ska vara enkel och får inte innehålla metall, eftersom det symboliserar svärdet och striden. Därför sammanfogas kistan med träplugg istället för skruv.

Ceremonin är i två delar, en i kapellet och en ute vid graven. Den består i huvudsak av bibelläsning och några musikstycken, förutom att man läser böner. Ofta är ceremonin kort, upp till en halvtimme är vanligt.

Jordbegravning är den vanligaste begravningsformen, men vissa församlingar accepterar också kremering. Begravning får ej ske under sabbaten.

Efter begravningen följer en veckas sorgeperiod, shiva, som följs av en period av återhämtning, Schlosim – den andra sorgeperioden. En tredje sorgeperiod pågår i ett år från dagen för dödsfallet, men är bara för dem som förlorat en förälder.

Katolsk begravning

När en katolik dör håller man ofta en vaka i hemmet. Det brukar ske dagen före begravningen, men redan dagen för dödsfallet kan en präst eller diakon besöka hemmet för att be för den dödes själ.

Vänner, släkt och grannar kommer på besök under vakan, och man äter och samtalar tillsammans. Här är gemenskapen i fokus.

Begravningsceremonin sker i en katolsk kyrka eller i ett kapell. Även en kyrka från ett annat kristet samfund kan komma ifråga. Akten hålls ofta i form av en högtidlig mässa med nattvardsgång. Men den kan också hållas enklare, i form av en ”ordets gudstjänst” Den hålls i regel i ett kapell i anslutning till kyrkogården.

En katolik begravs nästan alltid i jord. Ceremonin avslutas vid graven med att prästen läser en bön och kastar tre skor mull på kistan. Därefter läses Fader Vår och de anhöriga kan kasta mull på kistan och lägga ner medhavda blommor.

Ortodox begravning

Inom de ortodoxa kyrkorna vill man helst hålla begravningen inom 24 timmar efter ett dödsfall. Det är svårt att genomför i Sverige då administrationen tar några dagar på sig.

Vid kistläggning klär man ofta den avlidne i sina egna kläder. Ofta de allra finaste kläderna. Även en dopdräkt kan vara aktuell, om den döde har döpts i vuxen ålder. Man placerar en ikon i den avlidnes händer, och ibland läggs ett kors i kistan. Dagen före begravningen hålls en åminnelsegudstjänst i antingen hemmet eller kyrkan.

Begravningsgudstjänsten hålls i en ortodox kyrka eller i ett begravningskapell. Ibland använder man en av Svenska Kyrkans kyrkor. Under ceremonin är kistan öppen, och de deltagande gästerna defilerar fram till kistan för att ge den avlidne ”den sista kyssen”. Prästen gjuter också olivolja över den dödes kropp.

Under hela ceremonin står begravningsgästerna upp, med tända vaxljus i händerna. Ceremonin avslutas med att man bär ut kistan till graven, där en kortare ceremoni hålls.

Kremering är inte tillåtet och man tillämpar således bara jordbegravning.

Direktkremation – gravsättning utan ceremoni

Det förekommer att de anhöriga till en avliden inte vill ha någon ceremoni överhuvudtaget. Inom många samfund är man bekymrad över denna utveckling, som ökar framförallt i storstadsområdena.

Men det behöver inte nödvändigtvis vara så, att familjen inte vill ha någon begravningsceremoni. Lagen säger dock att jordbegravning måste ske inom en månad efter dödsfallet, medan man har ett år på sig om kroppen är kremerad. Därför väljer en del att kremera kroppen utan ceremoni, helt enkelt för att ge släktingar tid att komma till en ceremoni, som är tänkt att hållas vid ett senare tillfälle.

Vid en direktkremation hämtas den avlidne och kistlägges, varpå kistan transporteras till ett krematorium.

Planera begravningen

Vill du ha hjälp med att planera en begravning? Vi på Fenix har stor erfarenhet av alla typer av begravningar.

Tveka inte att kontakta oss! Vi kommer att hjälpa dig på bästa sätt för att underlätta för dig och din familj. Du kan ringa oss alla dagar mellan 08.00 – 20.00 på telefonnummer.