När någon i ens närhet sörjer gör det lika ont som om man själv är ledsen. Man vill inget hellre än trösta personen så mycket man kan. Men tröst är ett tveeggat svärd och vår välvilja kan många gånger få motsatt effekt. Och ska man ens försöka trösta?

Vart tog vännerna vägen?

Någon sa ”När sorgen kommer på besök så lämnar vännerna huset”. Och det är tyvärr alltför vanligt att en människa som sörjer blir isolerad bara för att vi andra inte vet hur vi ska bete oss i dennes närhet.

Trots att vi förstår att vår vän behöver oss så håller vi oss undan. Vi tar omvägar för att slippa mötas för att vi tycker det är obehagligt. Inte heller tar vi mod till oss och ringer – av rädsla för att vi ska tränga oss på.

Var inte den vännen. Just nu är det inte dina känslor som är viktiga. Det bästa du kan göra, och egentligen det enda du behöver göra, är att höra av dig. Ingen kräver att du ska ta rollen som en erfaren yrkesman inom psykologi. Bara ring eller gå dit och visa att du finns där för din vän.

Du kanske invänder och säger ”men tänk om hon inte vill att jag ska komma dit?”. Då går du därifrån igen och kommer tillbaka en annan dag. Men du kan vara säker på att din omtanke betyder massor oavsett vilket.

Tröst på gott och ont

Ingen kan någonsin sätta sig in i hur en annan människa mår och känner. Att försöka trösta någon genom att säga att man vet hur de mår, bara för att man själv har upplevt liknande situationer, är helt enkelt dömt att misslyckas.

Vår instinktiva reaktion när någon är ledsen är att försöka trösta, att lindra smärtan och att ”få tillbaka” vår vän. Och ofelbart börjar det hoppa grodor ur munnen. Vi säger saker för att vännen ska sluta gråta. Vi säger kanske saker som ”det var meningen att det skulle hända” och ”du är stark – du klarar det här”. Vi säger saker som inte hjälper den sörjande ett dugg.

Kom inte med en massa goda råd eller försök ”trösta bort” sorgen.

Sorgen måste få ta sin tid

Men vad ska man då säga till en vän som sörjer, om jag inte ska försöka trösta henne? Det bästa du kan göra är att acceptera att det inte finns något bra svar på den frågan, inga bra saker att säga. Det är inte ens något att sträva efter – att dämpa eller stilla sorgen. Den måste få finnas där, och den måste få ha sitt naturliga förlopp.

Så vad du kan göra är att helt enkelt finnas till hands. Ring eller gå dit, fråga hur det är och om det finns något du kan göra. Vill hon inte prata så prata inte. Men när orden kommer, för det gör de, då finns du där för att lyssna och hålla om.

Läs gärna mer om sorg och tröst i vår artikel på annan plats här på webbplatsen: ”Hur beklagar man sorgen?”.