När en person som tjänstgör inom den svenska Försvarsmakten omkommer eller stupar i tjänsten ska man hålla en militärbegravning. Det är en begravningsceremoni där den avlidne hedras med militära hedersbetygelser. Man måste dock ha de anhörigas godkännande för att den ska kunna genomföras.

Ursprunget till dagens militära begravningar hittar vi ett antal hundra år tillbaka i tiden. När kungar och andra högre digniteter skulle begravas skedde det med stor högtidlighet. Eftersom många ståndspersoner hade kopplingar till militären var det också en självklarhet att krigsmakten deltog i begravningen.

Dessa begravningsseder gav så småningom upphov till att man började hålla begravningar med militära hedersbetygelser för alla inom försvaret.

Under tidigt 1900-tal skedde många dödsfall inom militären, på grund av epidemier och beredskapstjänst. Numera är det inte alls lika vanligt med militärbegravningar, helt enkelt beroende på att det inte är lika många som dör i tjänsten.

Det är chefen för respektive organisationsenhet som kontaktar de anhöriga till den som dör i tjänsten, och erbjuder möjligheten att begravas militärt. Likaså kan de anhöriga själva ta initiativet till en militär begravning, och chefen tar då beslut huruvida det ska genomföras. En militärbegravning får inte äga rum mot de anhörigas vilja.

Ceremoni vid en militärbegravning

På en militärbegravning sveper man kistan i den svenska örlogsflaggan eller i en tvärskuren svensk flagga. Korset i flaggan är placerad vid kistans huvudända. På kistan lägger man huvudbonaden, utmärkelser och utbildningstecken samt sidogevär (vanligen en sabel eller dolk) eller bajonett. Begravningskransar och andra blomsterarrangemang läggs inte på kistan vid en militär begravning. Dessa placeras istället vid sidan om kistan.

Chefen för organisationsenheten kan beordra paradering med:

• Förbandets fana med 1:e och 2:e fanförare
• Hedersvakt tillika kistbärare
• Honnörsstyrka för avgivande av honnörssalva, i de fall det är berättigat
• Musikkår

Oftast står kistan på plats innan ceremonin börjar, men det förekommer också att den bärs in av hedersvakten i början av begravningsakten. Fanbärare och hedersvakt intar sina platser runt kistan.

Under ceremonins gång förs fanorna till givakt vid tre tillfällen: när de närmast anhöriga träder in i kyrkan, vid överlämnandet och när förbandschefen håller sitt tal. Hälsning med fanan sker dock endast vid statsbegravningar.

Om den avlidne ska gravsättas direkt efter begravningsgudstjänsten avlägsnar man först allt som ligger på kistan. Därefter bärs kistan ut av hedersvakt/kistbärare som går ut ur kyrkan bakom fanbärarna. Musikkåren, om det är någon på plats, spelar sorgmarsch, och marscherar framför begravningsföljet fram till graven, där musiken upphör.

Fanförarna ställer upp vid gravens huvudända. Eventuellt avfyras två salvor i en honnörssalva, om den avlidne stupat i internationell tjänst eller deltagit i krig.

När kistan ställts på nedhalningsrepen ska flaggan avlägsnas från kistan, om detta inte gjorts tidigare. Hedersvakten utför en ceremoniell vikning av flaggan, som tillsammans med huvudbonad och utmärkelser överlämnas till de anhöriga. Det sker ofta i samband med minnesstunden. Det finns ett särskilt regelverk som måste följas när flaggan viks, och den färdigvikta flaggan får endast visa blå färg. När flaggan lämnats till de anhöriga anses den förbrukad, och får inte användas som flagga i fortsättningen.

Därefter sänks kistan i graven.

Om begravningen sker på borgerligt vis genomför man ceremonin i de delar som är tillämpliga.

Saknade kamraters formation vid militärbegravning

Personer inom Försvarsmakten som omkommer eller stupar i tjänst kan hedras med det som kallas ”saknade kamraters formation”. Det kan ske vid begravningen, hemkomsten eller vid en annan ceremoni.

Saknade kamraters formation genomförs med fyra jetplan som flyger i formering på 200 – 400 meters höjd. Alldeles före platsen för ceremonin gör ”trean” i formationen en kraftig stigning, som bibehålls tills planet kommit upp på sådan höjd att det inte längre är väl synligt. Alternativt gör piloten en mjuk sväng bort från åskådarna på ca 1000 meters höjd.