En kristen begravning sker alltid enligt Svenska Kyrkans ordning. Ordningen är fast till både innehåll och ordningsföljd, men det finns möjlighet att komplettera, exempelvis med extra musik och diktläsning. Temat man följer är minnet av den avlidne, tröst för de anhöriga och hoppet om evigt liv. I begravningsceremonin lämnar prästen över den avlidne i Guds händer.

Att hålla en kristen begravning i Sverige innebär att följa Svenska kyrkans ordnade och traditionella ceremoni. Ceremonin har en fast struktur, både vad gäller innehåll och ordningsföljd, men det finns utrymme för tillägg som musikinslag eller diktläsning. Centrala teman under ceremonin är att hedra minnet av den avlidne, skänka tröst åt de sörjande och uttrycka hopp om evigt liv. Prästen spelar en viktig roll genom att i gudstjänsten föra över den avlidne till Guds händer.

En kyrklig begravning är inte bara en religiös akt, utan också en social och kulturell händelse som samlar släkt, vänner och bekanta. Genom gemensam sång, bön och minnen skapas en stund av både sorgearbete och tacksamhet. Det är en möjlighet att hedra livet som levts och samtidigt söka andlig frid.

Ceremonin är endast för Svenska Kyrkans medlemmar

I dagsläget är omkring 70 procent av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska kyrkan – ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Ungefär tre fjärdedelar av alla begravningar i landet sker fortfarande enligt kyrkans ordning. För att kunna få en kyrklig begravning behöver den avlidne vara medlem i Svenska kyrkan. För medlemmar är själva ceremonin kostnadsfri, vilket inkluderar kyrkolokal, präst, kyrkomusiker samt församlingshem för eventuell minnesstund.

I undantagsfall kan även personer som inte varit medlemmar få en kyrklig begravning, men detta kräver godkännande från kyrkoherden och är förenat med en avgift. Grundinställningen inom kyrkan är dock att en kristen begravning bör vara reserverad för dem som valt att vara med i samfundet.

Tidigare blev man automatiskt medlem vid födseln om ens föräldrar var det, men numera sker medlemskapet genom dopet. Eftersom många idag väljer att inte döpa sina barn eller aktivt går ur kyrkan, minskar medlemsantalet gradvis. Trots det syns ännu ingen större minskning av kyrkliga begravningar eftersom majoriteten av dem som går bort fortfarande är medlemmar.

Viktiga punkter att tänka på

1. Medlemskap: Kontrollera att den avlidne var medlem i Svenska kyrkan. Det går enkelt att undersöka via församlingen eller Svenska kyrkans hemsida. Att ta reda på detta i ett tidigt skede kan underlätta mycket i planeringen.
2. Boka via församlingen: För att planera begravningen kontaktas församlingskansliet. Om ceremonin ska hållas i annan församling bör det göras i god tid. Ju tidigare man hör av sig, desto bättre chans att få önskad tid och plats.
3. Kostnader: Medlemskap innebär att lokaler, präst och kyrkomusiker ingår utan kostnad. Eventuella externa musiker bekostas dock av de anhöriga. Även om grundläggande tjänster är gratis, kan andra kostnader tillkomma beroende på hur man vill utforma ceremonin.
4. Den avlidnes önskan: Ta reda på om det finns dokumenterade eller muntliga önskemål från den avlidne. Det gör planeringen enklare och mer personlig. En del har fyllt i livsarkiv eller berättat för anhöriga hur de vill ha sin begravning – det kan röra sig om val av psalmer, kista, blommor eller plats för gravsättning.
5. Frikyrkliga alternativ: Även frikyrkor erbjuder kristna begravningar, ofta med något friare upplägg. Medlemskap krävs vanligen även där för att ceremonin ska vara kostnadsfri. Frikyrkornas ceremoniella uttryck kan variera, men syftet är detsamma – att hedra den avlidne inför Gud och församlingen.
6. Musik: Prästen och eventuellt kyrkomusikern hjälper till att välja psalmer och andra musikinslag som passar. I vissa fall kan man också inkludera solosång eller instrumentalmusik som varit betydelsefull för den avlidne. Många kyrkomusiker är mycket erfarna och kan komma med värdefulla förslag.
7. Tal: Vill någon säga några ord bör detta i regel göras under minnesstunden, då miljön är lugnare och mer intim. Under själva gudstjänsten kan det vara svårt att höra eller förstå ett tal, särskilt i stora kyrkor med hög akustik.
8. Samtal med prästen: Efter bokning tar prästen kontakt med de anhöriga för att planera ceremonin, samt samla information till griftetalet. Det är ett tillfälle att gå igenom praktiska detaljer, men också att dela berättelser om den avlidnes liv och personlighet.

Valfrihet: Själva gravsättningen är det enda juridiskt bindande. Ceremoni och minnesstund är frivilliga men ofta betydelsefulla för sorgebearbetning. Det är i dessa stunder som familj och vänner kan finna stöd hos varandra och minnas tillsammans.

Ceremonins förlopp

Enligt Svenska kyrkans ordning sker begravningen vanligtvis i en kyrka eller ett kapell. Prästen är ceremonins officiant.

• Klockringning: Inleder ceremonin. Gästerna kan sitta eller gå in under tiden. Klockorna ger ett symboliskt och högtidligt ljud som samlar tankarna.
• Ingångsmusik: Oftast orgelstycke. Här kan man välja något klassiskt eller något som betydde mycket för den avlidne.
• Eventuella musikinslag: Exempelvis solosång eller ett musikstycke.
• Psalm: Den första gemensamma psalmen sjungs.
• Griftetal: Prästen talar om den avlidne och hoppet om livet efter döden. Talet innehåller ofta både teologiska reflektioner och personliga minnesbilder.
• Bön: En stilla stund där man vänder sig till Gud.
• Överlåtelsen: Prästen överlämnar den avlidne till Guds frid, ofta med symbolhandlingar som korstecknet eller tre skovlar mull.
• Bibelläsning: Urvalet kan variera, men handlar oftast om tröst, frälsning och hopp.
• Psalm: En andra psalm sjungs.
• Begravningsbön och Herrens bön: Alla ber tillsammans.

Vid kremering sker avslutningen oftast inne i kyrkan eller kapellet. Vid jordbegravning fortsätter ceremonin ut till gravplatsen.

Vid avslut i kyrka/kapell:

• Psalm.
• Avsked vid kistan.
• Slutbön och välsignelse.
• Extra musikinslag.
• Utgångsmusik.
• Klockringning.

Vid jordbegravning:

• Välsignelse.
• Psalm.
• Musik.
• Kistan bärs ut och sänks i graven.
• Avsked med blommor och ord.
• Slutbön och eventuell klockringning.

Avslutning i kapell/kyrka:

• Psalmsång.
• Avsked. De församlade går fram till kistan och tar avsked med några sista ord eller lägger blommor på kistan.
• Slutbön.
• Välsignelsen.
• Extra sång eller musik om man så vill.
• Utgångsmusik. De anhöriga lämnar kyrkan först varpå övriga följer efter.
• Klockringning.

Vid jordbegravning ser avslutning ut så här:

• Välsignelsen.
• Psalmsång.
• Extra sång eller musik om så önskas.
• Under orgelmusik bärs kistan ut, eventuellt medan klockorna ringer. De församlade följer kistan till graven, med de anhöriga närmast efter kistan.
• Kistan sänks ned i graven.
• Avsked med blommor och/eller ord. De närvarande har möjlighet att säga några ord i ett sista farväl, och det är nu de lägger ned sina handblommor i graven.
• Slutbön.
• De anhöriga lämnar graven, följt av de övriga.
• Eventuell klockringning.

Texter och musik vid en kyrklig begravning

Musik och bibeltexter skapar stämning och erbjuder tröst. Kyrkan använder sig traditionellt av psalmer och bibelord för att hedra den avlidne. Texterna talar till det mänskliga i oss – sorg, hopp, längtan och tro. Psalmerna sjungs tillsammans och skapar en känsla av gemenskap.

För dig som sitter hemma och funderar över musikval och vilka texter som kan passa att läsa under ceremonin, kan nedanstående kanske vara till hjälp. Diskutera gärna också med prästen om vad som kan vara lämpligt.

Förslag på psalmer:

• 169 I himmelen
• 189 Bliv kvar hos mig
• 190 Bred dina vida vingar
• 210 Jag lyfter ögat mot himmelen
• 217 Gud, för dig är allting klart
• 248 Tryggare kan ingen vara
• 249 Blott en dag ett ögonblick i sänder
• 256 Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken
• 277 Så tag nu mina händer
• 285 Det finns djup i herrens godhet
• 297 Härlig är jorden
• 300 O hur saligt att få vandra
• 303 Det finns en väg till himmelen
• 769 Gud, i dina händer
• 798 Som liljan på sin äng
• 799 Mista en vän

Psalmer efter årstid:

• 113 Det är en ros utsprungen
• 313 Min frälsare lever
• 198 Likt vårdagssol i morgonglöd
• 304 Lär mig du skog att vissna
• 200 I denna ljuva sommartid

Förslag på bibeltexter:

• Psaltaren 23:1-4, 73:23-26, 90:12, 103:15-17, 121:7-8
• Jesaja 25:8-9
• Daniel 12:13
• Sakarja 14:7
• Nya testamentet
• Matteus-evangeliet 12:20-21
• Johannesevangeliet 3:16–17, 5:24–26, 6:37–40, 10:27-28, 11:25, 14:1-6
• Romarbrevet 8:11, 38-39, 14:7-9
• 1 Korinthierbrevet 13:12, 15:42-43, 15:53-57
• 1 Thessalonikerbrevet 4:13–14
• 2 Timotheosbrevet 1:9–11
• Uppenbarelseboken 1:17–19, 21:3-4

Öppen kista – ovanligt men möjligt

Att ha kistan öppen under ceremonin är ovanligt i Sverige, men tillåtet. I regel sker avsked i samband med en visning innan ceremonin. Om kistan är öppen är det viktigt att informera gästerna i förväg. Den enskilde avgör själv om man vill delta vid en visning.

En visning kan vara viktig för sorgeprocessen, eftersom det kan hjälpa till att förstå att döden verkligen har inträffat. Det kan också vara ett tillfälle att få ett sista farväl i lugn och ro. Vanligtvis hålls visningen i en särskild sal i närheten av kyrkan.

Hur lång tid tar en kyrklig begravning?

En begravningsgudstjänst i Svenska kyrkan tar vanligtvis mellan 30 och 60 minuter, beroende på hur många musikinslag, psalmer och andra moment som inkluderas. Jordbegravningar kan ta lite längre tid, eftersom ceremonin ofta fortsätter vid graven.

Det är klokt att informera gästerna om tid och plats i god tid, samt att ange en ungefärlig tidsram. Det är också viktigt att ha marginaler, särskilt om det ska hållas en minnesstund efteråt. Ett tips är att samordna tider med den lokal eller restaurang där minnesstunden ska hållas, så att övergången blir smidig.

Om du inte vill ha en traditionell begravning

Alla människor är olika, och det gäller också hur man vill ta farväl. Det är inte ovanligt att människor i dag önskar sig en enklare ceremoni, kanske med färre gäster eller utan religiösa inslag. För dem som ändå är medlemmar i Svenska kyrkan, men som inte vill ha en fullständig begravningsgudstjänst, finns alternativ.

Man kan exempelvis be prästen leda en kortare andakt i stillhet, eller ordna en enkel ceremoni med bara närmaste familjen närvarande. Kyrkan är oftast flexibel i sin hållning, så länge det finns respekt för ceremonins helighet.

Det är viktigt att förstå att det inte finns något “rätt” eller “fel” sätt att ta farväl. Det handlar om att hitta en form som känns meningsfull för de efterlevande och som hedrar den avlidnes önskemål.

Kristen begravning i andra samfund

De svenska frikyrkorna följer i mångt och mycket Svenska Kyrkans ordning vid begravningsceremonier. Varje samfund har dock sin egen kyrkohandbok som de följer, och vissa skillnader finns i utförandet av ceremonierna mellan de olika samfunden. Generellt sett är dock de kristna frikyrkorna lite mer flexibla när det gäller olika inslag i ceremonin.

Dessa är de samfund som är medlemmar i Sveriges Frikyrkosamråd:

• Adventistsamfundet

• Evangeliska Frikyrkan

• Frälsningsarmén

• Pingst – Fria församlingar i samverkan

• Svenska Alliansmissionen

• Equmeniakyrkan (bildat 2011 genom en sammanslagning av Missionskyrkan, Baptisterna och Pingstkyrkan.)

• Vineyard Norden

Minnesgudstjänst

Vid saknade personer eller om den avlidne inte önskat en ceremoni kan man hålla en minnesgudstjänst. Den kan även ersätta begravningen helt. En avskedsgudstjänst kan hållas om personen dödförklarats men inte återfunnits. Då används ofta foto istället för kista eller urna.

Minnesgudstjänster kan också hållas i efterhand, exempelvis på ett-årsdagen eller i samband med Allhelgonahelgen. Det är ett sätt att återigen samlas, minnas och tända ljus för den som gått bort.

Minnesstunden

En minnesstund efter ceremonin ger möjlighet till gemenskap och reflektion. Den kan vara enkel eller mer påkostad, beroende på önskemål. Vanliga inslag är fika, tända ljus och musik. Den hålls ofta i församlingshem, hemmet eller annan lokal.

Prästen brukar delta och bidra till en varm och respektfull stämning.

Många ser minnesstunden som ett viktigt tillfälle att prata om livet som varit, dela berättelser, titta på bilder eller spela upp musik som betydde något särskilt för den avlidne. Oavsett omfattning är det en stund för eftertanke och samhörighet.

Att tänka på vid fotografering och dokumentation

En diskret fotografering före eller efter ceremonin kan vara ett alternativ. I vissa fall kan man också spela in delar av ceremonin, särskilt om den innehåller musik, tal eller texter som man vill bevara för framtiden. Här är det viktigt att informera gästerna i förväg och att visa hänsyn till deras integritet.

Efter begravningen – sorgen tar tid

Att ta farväl vid en kyrklig begravning markerar ofta starten på den inre sorgeprocessen. För många kan det dröja veckor eller månader innan känslorna hinner ikapp. Kyrkan erbjuder ofta stöd genom enskilda samtal, sorgegrupper eller diakonalt arbete. Prästen som höll begravningen kan vara ett stöd även efter ceremonin.

Det är också vanligt att man hedrar minnet av den avlidne vid senare tillfällen, som årsdagen av dödsfallet, födelsedagen eller under Allhelgonahelgen. Att tända ett ljus, besöka graven eller skriva ett brev till den avlidne kan vara sätt att bearbeta sorgen och känna närhet.