Vi hör alla då och då talas om att någon i vår omgivning har gått bort, och dödsfall och begravningar är på sätt och vis en naturlig del av livet. Men en barnbegravning är något helt annat. Ingenting kan förbereda en människa på förlusten av sitt eget barn, och att som förälder i en så utsatt situation behöva tänka på planering av sitt barns begravning är naturligtvis en mycket tung uppgift.

När man förlorar ett barn

De man i första hand lider med när ett barn avlider är föräldrarna. En mor och en far, med drömmar och framtidsvisioner om det framtida livet tillsammans med sitt barn. När det livet slås i spillror är det en självklarhet att man vill vara där för dem, och stötta på alla sätt man kan.

Men det är också viktigt att komma ihåg att det är en hel familj som drabbas. Kanske finns det syskon i familjen, likaså förändras livet för far- och morföräldrar. Alla har de sin egen relation till barnet, och alla bär de på sin egen sorg, en sorg som kan ta sig många olika uttryck.

Och samtidigt som man försöker hantera chocken, och frågar sig ”varför”, måste man börja ordna med det praktiska, att förbereda för barnets begravning.

Tips för dig som är anhörig

Om en nära vän eller anhörig förlorar ett barn kan det hända att man instinktivt tvekar – man vet inte riktigt hur man ska bete sig i denna situation. Det är lätt hänt att tiden rinner undan och till slut känns det som att det har gått så lång tid att man inte vågar höra av sig av den anledningen.

I dagens värld har vi glömt av hur man framför kondoleanser, en sak som för bara 100 år sedan var den naturligaste sak i världen. Då kunde vi få syn på någon som bar sorgband, och det var en självklarhet att gå fram och säga: Jag ser att du har drabbats av sorg, och jag ville bara uttrycka mitt deltagande. Idag går vi omvägar på grund av vår egen osäkerhet.

Men behovet av vänner är stort nu. Det räcker att du ringer och frågar hur de mår eller om du kan hjälpa dem på något sätt. Behovet av att prata är ofta stort och just du kan bli den axel att gråta mot som de så desperat behöver.

Vi människor är olika, så det är svårt att säga vad som är rätt. Men det bästa rådet är trots allt att du hör av dig med den enkla frågan: ”Finns det något jag kan göra?”

Här är några saker som du kan göra för att visa ditt stöd och omtanke om en vän eller anhörig, i en av de värsta situationer en förälder kan hamna i:

• Var inte rädd för att ta kontakt! Att du inte vet vad du ska säga får inte vara ett hinder. Du kan till exempel bara säga ”Hej – jag tänker på dig. Kan jag hjälpa på något sätt?”
• Gå dit och ring på dörren. Visst kan det hända att du får vända hem igen, att din vän bara vill vara ifred just nu. Men lika gärna kan det vara precis vad hon eller han behöver och ditt besök tas emot med öppna armar. I båda fallen kan du vara säker på att din omtanke är uppskattad.
• Det är inte tabu att prata om det som hänt. Vill din vän eller släkting inte prata om det så får du reda på det. Men efter ett barns död bär föräldrarna på starka känslor och har mycket tankar att bearbeta. Och om de då känner att ingen vågar närma sig ämnet och fråga om det som hänt, kanske inte heller de vill ta upp det. Alla dessa inre stridigheter kan du hjälpa till att undvika, bara genom att fråga om hon eller han vill berätta om det.
• Om och när du kommer på besök – ta gärna med dig något att äta. En färdiglagad middag, eller kanske lite fika kan vara mycket uppskattat. I en tid som denna kan det här vardagliga som att städa och laga mat vara ett närmast oöverstigligt problem. Många gånger upplevs det till och med som helt oviktigt.
• Fråga om de vill ha hjälp med barnvakt, om det finns syskon i familjen. Kanske vill föräldrarna inte ens släppa barnet eller barnen med blicken för en sekund, men det kan ändå vara till stor hjälp som en stunds avlastning, och ge föräldrarna tillfälle till en stunds vila.
• Vill de ha hjälp med vardagssysslor? Många gånger kan det vara enormt betungande att ens tänka på saker som att åka och handla eller göra andra ärenden. Att gå ut och möta grannar och andra människor kan kännas oöverstigligt. Många backar inför att ens gå utanför dörren, medan andra tycker att det är ett måste för att komma igång med något som åtminstone påminner om en vardag igen.

Planera ett barns begravning

Att planera en begravning för sitt eget barn kan för många kännas som en helt omöjlig uppgift. Vartenda beslut som ska tas är förenat med känslor som sorg, apati eller till och med ilska. Ändå är man tvungen att övervinna vad som kan kännas som oöverstigliga hinder.

Några av de viktigaste frågorna som behöver besvaras handlar om:

• Val av kista
• Begravningsform? (Kyrklig, borgerlig eller annan ordning.)
• Val av blomsterarrangemang
• Musik under ceremonin
• Plats för minnesstund
• Dödsannons och inbjudningar

Många föräldrar vill vara så delaktiga som möjligt, och kanske vara med vid kistläggning, bära kistan eller assistera vid andra delar av förberedelserna. Andra kanske vill överlåta det mesta åt oss på begravningsbyrån. Men kom ihåg att ni som föräldrar inte står ensamma inför begravningen och dess planering. Vi på Fenix finns här för att stötta och hjälpa, och vi gör allt vi kan för att underlätta planeringen.

När det kommer till utformningen av själva ceremonin kan man påverka mycket själv. Här finns stora möjligheter att skapa ett personligt avsked, i synnerhet om man väljer en borgerlig begravning.

Begravning av foster eller dödfött barn

Om ett barn dör i magen eller är dött vid födseln, är det föräldrarna själva som bestämmer om de vill begrava barnet eller inte. Om man väljer att inte hålla en begravning, så tas det döda barnet eller fostret om hand och kremeras, och askan sprids sedan i en minneslund.

Men ofta vill föräldrarna ta ett värdigt avsked av sitt döda barn, och detta är myndigheterna tvungna att respektera. Änglabarn är också ett liv som har ändat. Begravningen kan vara en jordbegravning i kista, eller en annan begravningsform. Det gäller oavsett om det är ett dödfött barn eller foster och ålder spelar här ingen roll.

Svenska Kyrkan anser att foster och dödfödda barn är människor, och inget annat. Därför håller kyrkan begravningsceremonier även för dem, precis som för alla andra.

Även ett foster som är aborterat kan få en kyrklig ceremoni. Men i detta fall är ceremonin inte en offentlig gudstjänst utan det är en så kallad pastoral akt. Här följer ett kort utdrag ur Biskopsbrevet från 2006 som tar upp ämnet:

Frågan om aborterade fosters begravning hör till själavården och måste därför omges med stor frihet. Att ta avsked av aborterade foster är en pastoral akt och bör inte vara en offentlig gudstjänst. Hur man än väljer att gestalta en sådan begravningsakt är det omsorgen om föräldrarna som skall vara vägledande. Detta är en ytterst känslig situation och alla riter måste stämma överens med föräldrarnas uttryckliga önskemål. Det är viktigt att själavårdande möta och hantera en eventuell skuldproblematik. Prästen skall vara medveten om sin egen inställning till abort och ha bearbetat sina frågor och känslor.”

Låt syskonen vara delaktiga

Föräldrar som drabbats av det otänkbara att deras bart har avlidit, har många gånger svårt att hantera hur de ska förhålla sig till barnets syskon. Barn som har en bror eller syster som har dött är sårbara och känsliga, och det är inte alltid lätt att veta hur man pratar om syskonets död med dem.

Först och främst gäller det att inte stänga dem ute, bara för att man inte vet hur man ska agera. Men det gäller att vara lyhörd för barnets känslor. Ibland vill de prata om vad som hänt, och andra gånger vill de bara vara ifred med sin egen sorg. Men det är viktigt att prata med dem om det som hänt, att som förälder visa att man är ledsen, och samtidigt visa att man vet att också de sörjer. Ett barn kan annars känna sig övergivet av sina föräldrar.

Ju mindre syskonet är, desto mer ”randig” kan deras sorg vara. Du kan se dem leka obekymrat, för att plötsligt minnas ”det där hemska” – och efter en liten stund är de djupt engagerade i leken igen.

Att ta med barnet/barnen på begravningen är också viktigt. Även för dem blir det ett avsked och ”på riktigt”.

Gäst på ett barns begravning

Även om du inte hör till de allra närmast anhöriga till familjen utan ”bara” är en lite avlägsnare släkting eller vän, är det helt i sin ordning att du går på begravningen. Att du är närvarande vid ceremonin och visar ditt deltagande betyder mycket för familjen. Ett undantag är förstås om familjen väljer att hålla ceremonin endast för de allra närmaste.

Många av oss är inte så vana vid att gå på en begravning, och det gäller i ännu högre grad när begravningen gäller ett barn. Vi får många frågor från personer som känner sig lite vilsna.

Hur tidigt ska jag komma till begravningen?

Det beror till största delen på antalet gäster. Är det ett mindre sällskap så kanske det räcker med att du är där 15 eller 20 minuter före ceremonins start. Om det däremot är många gäster eller om du inte vet antalet kan det vara bra att komma i god tid, kanske 30–40 minuter före.

Hur gör jag om jag vill skänka en minnesgåva?

Många dödsannonser innehåller en önskan från de anhöriga, om att skänka ett bidrag till välgörande ändamål. Det är ett enkelt och meningsfullt sätt att hedra den avlidne. Ibland är en fond namngiven i annonsen, men i övriga fall är dig upp till dig själv att välja något du anser är passande.

Att skänka pengar görs enklast direkt på respektive fonds hemsida på nätet. Där skriver du in de uppgifter som behövs, och därefter skickar fonden ett gåvobrev till de anhöriga.

Vilken klädsel gäller på en barnbegravning?

Många anser att klädseln bör vara lite ledigare och ljusare vid ett barns begravning, medan andra håller hårt på att det ska vara enligt traditionerna, alltså mörk klädsel. Men egentligen finns det inga givna regler, utan det är föräldrarna som avgör vilken klädkod som skall gälla.

Har man inte angett klädkod i dödsannonsen, så kan man anta att det ska vara traditionsenlig mörk klädsel. För att vara helt säker, tveka inte att ställa frågan till oss på begravningsbyrån.

Ska jag ta med mig något till begravningen?

Det finns inga ”oskrivna regler” som säger att du förväntas ta någonting med dig till ceremonin. Vill du dock lägga en liten blomma till avsked i slutet av ceremonin ska du ta med dig den själv. Du kan köpa den i en blomsterhandel, eller beställa den genom oss. Om du köper blomman genom oss, kommer den att levereras till kyrkan eller kapellet i god tid före ceremonin.

Vill du dessutom lämna en krans, som ska ligga på kistan, beställer du den enklast via oss.

Var i kyrkan/kapellet ska jag sitta?

Placering av begravningsgäster kan variera något. Många gånger sitter de närmast anhöriga på ena sidan om mittgången, och övriga gäster på den andra. Men detta brukar sällan ställa till problem, och i regel finns en värd närvarande som hjälper folk tillrätta.

Ovanstående besvarar inte alla frågor du kan tänkas ha. Men om det är något du är osäker på som gäst vid begravningen så svarar vi gärna på frågor.

Ekonomi vid barnbegravning

Normalt är det dödsboet som står för kostnaderna vid en begravning. När ett barn dör är det däremot föräldrarna som betalar. Om familjen saknar tillräckliga medel kan kommunen ofta hjälpa till.

Många, men inte alla, har försäkringar som faller ut vid ett barns dödsfall. Man kan till exempel ha en försäkring via facket eller arbetsgivaren, eller en väntabarn-försäkring som vissa tecknar.

Om man förlorar ett litet barn eller om barnet är dödfött, kan mamman få föräldrapenning i en månad, medan partnern kan ta ut 10 dagar. Därefter är det normalt att en läkare sjukskriver mamman för sorgbearbetning.

På Försäkringskassan finns en särskild enhet där man hjälper familjer som har förlorat ett barn.