Omhändertagande, kistläggning och bisättning. Vi som begravningsbyrå använder dessa och en hel del andra uttryck som kanske inte alltid är så lätta att förstå. Här kommer en liten förklaring för dig som undrar vad det är vi egentligen pratar om.

Vad händer efter ett dödsfall?

Respekt och värdighet är givna ledord för oss som ska ta hand om en nyligen avliden människa. För sjukvårdspersonal och begravningspersonal finns tydliga etiska riktlinjer som vi alla anser självklara att följa. För att mycket enkelt sammanfatta dem: Agera alltid som om de anhöriga är närvarande.

Det första som händer när någon dör är:

1. Omhändertagande. Att klä på den avlidne och bädda ner henne eller honom.
2. Kistläggning. Att lägga den avlidne i kistan.
3. Bisättning. Den avlidne förs till den lokal där begravningsceremonin skall ske.
4. Visning. Det sista avskedet i kapellet / bisättningsrummet.

Omhändertagande

De flesta dödsfall sker inom sjukvården. Därför är det oftast sjukvårdspersonal som ansvarar för omhändertagandet av en avliden. Det innebär att man gör iordning den avlidne för de anhörigas avsked. Man stänger ögonlocken, tvättar och rakar den avlidne och kammar håret. Därefter klär man den döde i antingen en bårskjorta eller i dennes egna kläder. Innan de anhöriga anländer tar man bort eventuell sjukvårdsutrustning.

På många sjukhus har man särskilda rum där de anhöriga kan besöka den avlidne för att ta avsked. Där bäddar man ner personen i en säng, tänder ljus och placerar ut några stolar i rummet.

Men det är också många som avlider i hemmet. När det händer är det vanligt att de anhöriga vill ta avsked utan att den avlidne först transporteras till ett bårhus. I detta fall kommer vi hem till er i bostaden. Vi har då med oss en kista och tar hand om den avlidne och bäddar ner honom eller henne. Detta förutsätter dock att man som anhörig tar ett snabbt beslut om kista och kläder.

Det kan vara skönt att få ta avsked i hemmet istället för i den ibland sterila atmosfär som råder på sjukhus. Dessutom kan den avlidne oftast föras direkt till bisättningslokalen istället för att köras till bårhus.

Kistläggning

Förr i tiden dog de flesta i hemmet. Och det var den närmaste familjen som skötte om svepning och kistläggning. Man tvättade kroppen och klädde den döde i fina kläder. Den avlidne låg på en säng eller en bår medan familjen eller byns snickare tillverkade en kista.

Numera faller i regel dessa uppgifter på vårdpersonal och begravningsbyråerna. När kroppen har tagits om hand klär man den döde i en svepdräkt eller egna kläder och bäddar sedan ned personen i kistan. En svepdräkt är en skjorta i vit bomull, öppen i ryggen.

Många vill hellre att den avlidne ska bära andra kläder, vilken naturligtvis går bra. Det kan vara vilka kläder som helst – allt från mysbyxor till den finaste kostymen eller klänningen.

Vid kistläggningen är det många som lägger ned personliga saker i kistan. Fotografier, brev, teckningar från barnen, favoritglasögonen eller andra föremål. Så länge det inte handlar om brandfarliga eller explosiva saker är det mesta okej.

Bisättning

Många har frågat vad bisättning egentligen betyder, och visst är det ett lite konstigt ord. Uttrycket är mycket gammalt och betyder ursprungligen att man ”sätter kistan bi” fram till begravningen. Med andra ord att man ställer den åt sidan så länge, lite slarvigt uttryckt.

När svepning och kistläggning är gjord transporteras kistan med den avlidne till en bisättningslokal – det rum där kistan får stå i väntan på begravningsceremonin. Vanligtvis är det samma lokal som man senare håller en visning för de anhöriga.

Det personliga avskedet – visningen

De allra närmaste har flera tillfällen att ta avsked av den avlidne. Direkt efter dödsfallet på sjukhuset eller i hemmet, vid kistläggningen och till sist i bisättningslokalen.

Vid de två första tillfällena är avskeden privata och bara de allra närmaste närvarar. Och många anser att det räcker så – de har redan fått sitt avsked och avböjer att hålla en visning i kapellet. Men då kanske man som anhörig ska hålla i minnet att den avlidne har haft andra vänner och arbetskamrater som också behöver få ta ett avsked av sin vän. För många av dem kan det vara minst lika viktigt som för dig som är anhörig.

Jordfästning – ett missförstått begrepp

Det är många som säger ”jordfästning” när man talar om själva gravsättningen, alltså när kistan eller urnan sänks ner i sin grav. Men ordets betydelse är egentligen en helt annan.

Den egentliga betydelsen härstammar från en urgammal ritual. När någon dog utförde man en ritual – en magisk handling som var till för att hindra de döda att gå igen. Man höll då en ceremoni som gick ut på att ”fästa den döde i jord”. Vi känner väl alla till Bockstensmannen, som hittades utanför Varberg en gång på 1930-talet. Han hittades med tre pålar genom kroppen.

Idag ser våra ritualer lite annorlunda ut, men ordet har hängt med genom åren, och är alltså detsamma som vår tids begravningsceremoni.

Fråga oss om kistläggning

För den som vill, finns möjlighet att som anhörig närvara och delta vid svepning och kistläggning. Har ni några önskemål om egna kläder, så ta med dem till kistläggningen eller lämna dem till oss i förväg. Du är välkommen att höra av dig om det är något du undrar över.

Om ni planerar att hålla en visning rekommenderar vi att det görs så tidigt som möjligt. Meddela oss om när ni vill hålla den så ser vi till att lokalen är iordningställd.

Varje dag, hela veckan finns våra rådgivare på plats för att svara på frågor och hjälpa till med planeringen av begravningen. Vårt telefonnummer.