Borgerlig begravning i Sverige

1. En borgerlig begravning kan hållas i princip var som helst. Det finns inga regler som styr hur platsen/lokalen för ceremonin ska se ut.
2. Ceremonin kan utformas precis som man vill. Man kan välja musik, tal och annat innehåll helt efter egna önskemål. Enda kravet är att det måste utföras på ett respektfullt och värdigt sätt.
3. Alla har rätt till en borgerlig begravning.
4. Ceremonin leds inte av en präst, utan av en borgerlig officiant. Även om det är tryggt att anlita en utbildad officiant, så får vem som helst förrätta begravningen. Det kan vara någon ur familjen eller en vän. Fenix Begravning har utbildade officianter som står till tjänst om så önskas.
5. Kostnad för officiant kan tillkomma, liksom i vissa fall för lokalen.

Enligt svensk lag har Svenska Kyrkan skyldighet att upplåta lokaler som är lämpliga för att hålla en begravningsceremoni i. Detta gäller oavsett vilken tro den döde har tillhört, eller om han eller hon inte var troende alls. Lokalerna skall upplåtas utan kostnad, eftersom den täcks av den begravningsavgift som vi alla betalar via skatten.

En borgerlig begravning äger oftast rum i ett begravningskapell eller krematoriekapell. Skulle antalet gäster vara för stort för att få plats i ett kapell är kyrkan skyldig att erbjuda en lokal som alla får plats i. Det står dock de anhöriga fritt att välja en annan lokal än den kyrkan erbjuder, men då brukar man i regel få stå för kostnaden själv.

Men man är inte begränsad till att hålla akten i kapell eller olika samlingssalar. Om du hellre vill vara hemma i trädgården, vid en sjö eller på en ö i skärgården går det utmärkt, så länge det är praktiskt genomförbart och att det inte stör andra. Ceremonin kan också äga rum vid graven i samband med gravsättningen, eller när man sprider askan.

Bra att veta: För att hålla begravningsceremonin utomhus på en offentlig plats måste man ha tillstånd från markägaren.

Förutom på ett fåtal platser i landet är det Svenska Kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten. Det är kyrkans ansvar att se till att även de som inte är medlemmar i Svenska Kyrkan har samma möjligheter vid en begravning som medlemmar har.

Därför utser Länsstyrelsen ett eller flera s.k. begravningsombud, som skall övervaka att kyrkans församlingar tillvaratar allas intressen, och inte bara medlemmarnas. Begravningsombudet har kontakt med de olika samfunden och ser till att det finns möjligheter att ordna en borgerlig begravning och att det finns tillgängliga begravningsplatser.

Ombudet har också rätt att ta del av de beslut som fattas i samband med begravningsverksamheten och att närvara och ställa frågor vid församlingens möten om verksamheten.

FDen person som leder själva begravningsceremonin kallas för begravningsförrättare, eller officiant. Till skillnad mot en kyrklig begravning är det inte en präst som är officiant, oavsett om ceremonin innehåller religiösa delar eller ej. I den borgerliga ceremonin kan i princip vem som helst fungera som officiant.

Det kan vara någon av de anhöriga, en nära vän eller arbetskamrat. Här finns överhuvudtaget inga formella hinder. Det är dock en fördel om den som ska vara officiant har erfarenhet och har gjort det förut. Vissa kommuner har utbildade officianter som man kan anlita, och här på Fenix kan vi också hjälpa dig om du behöver någon som håller i begravningen.

Det viktigaste uppgiften för en officiant är att lägga det pussel som uppstår när minnen, dikter, musik och andra önskningar ska formas till ett fungerande sammanhang, så att ceremonin kan spegla den avlidnes liv och personlighet på ett harmoniskt sätt. Därför är planeringen viktig, och såväl anhöriga som begravningsbyrån är delaktiga i förberedelser och planering. Tillsammans tar ni fram förslag på musik, dikter och andra delar i begravningen.

En borgerlig begravning ställer lite större krav på dig som ska planera ceremonin. Till skillnad från den kyrkliga ordningen, som strikt följer en fastställd ritual, har du fullständig frihet att själv bestämma hur begravningen ska utformas. Denna frihet innebär att alla dörrar är öppna, och möjligheterna är många.

Det kan kännas förvirrande när valmöjligheterna är i princip obegränsade, men med lite eftertanke har du med en borgerlig ceremoni möjligheten att utforma en personlig och minnesvärd begravning. Vi bistår gärna med råd och tips om sådant du kanske inte tänkt på själv.

Här är några saker att ha i åtanke när du planerar begravningen:

• Musik. Hur väljer man musik vid ceremonin? Man kan välja musikstycken som baseras på vad den avlidne tyckte om, eller musik som speglar vem personen var. Vad vill du att musiken ska förmedla? Kanske en mix av instrumental musik och sång, en låt från CD-skiva och sånger ni sjunger gemensamt. Det är också vanligt att man sjunger psalmer även vid borgerliga begravningar.
• Dikter. Skriv en egen eller läs upp en vacker dikt från en bok. Poesi är ett vackert och stämningsfullt inslag. Vem eller vilka ska framföra dem, och när?
• Vill någon eller några hålla tal? Vem eller vilka ska hålla talen, och när under ceremonin skall det ske?
• Lokalen. Hur vill du utsmycka lokalen? Fundera över eventuella kistdekorationer och andra blomsterarrangemang. Vilka, om några, personliga föremål ska kistan dekoreras med – fotografi, favoritglasögonen, gitarren eller något annat som speglar vem personen varit i livet.
• Var ska begravningsceremonin äga rum? Det kan vara i ett kapell, ute vid graven, i naturen eller i princip var som helst.
• Övrigt. Dödsannonser, begravningsprogram och inbjudningar till minnesstunden.

Ett sätt att göra begravningsceremonin både respektfull och personlig är att bygga den kring ett tema. Under ceremonin kan man i valet av musik, dikter och tal knyta an till den avlidnes upplevelser i livet, livsåskådning och hobby. Dekorera på kistan och i lokalen med passande blommor och personliga föremål.

Det finns inga regler som säger vilken typ av musik eller dikter som får framföras. Vid ett tillfälle var det t.ex. en man som i hela sitt liv varit en stor beundrare av Beatles. Han hade samlat på skivor och prylar, sett dem live på en konsert och hade massor av bilder och tavlor. När han begravdes var det nästan uteslutande till musik av Beatles.

Det viktiga i sammanhanget är att innehållet i musik, tal, och dikter präglas av respekt – både för den avlidne och de församlade.

Det finns inga ramar du måste hålla dig inom, förutom att ceremonin måste visa god etik och respektfullhet mot den avlidne. Därför kan borgerliga ceremonier skilja sig mycket från varandra. Med hjälp av blomsterarrangemang, musikval, personliga saker, fotografier och kanske bildspel kan vi skapa en personlig atmosfär i lokalen.

En ceremoni kan vara kort och enkel, men värdig och stillsam. Andra väljer att hålla en stor begravning med mycket gäster och många inslag av musik, tal och dikter. Här är ett exempel på hur en enkel och respektfull ceremoni kan se ut.

• Gästerna går in i lokalen. Klockringning förekommer ibland även vid borgerliga ceremonier.
• Inledande musik.
• Ett kort anförande. Någon kanske läser en dikt eller håller ett tal som inledning.
• Solosång eller gemensam sång.
• Officianten talar om den döde i en motsvarighet till kyrkans griftetal.
• Tyst minut.
• Avsked. Gästerna tar ett kort personligt avsked vid kistan. Handbuketter och blommor läggs på kistan.
• Avslutning. Någon håller ett kort tal eller läser en text.
• Avslutande musik.

En viktig skillnad jämfört med en kristen begravning är att en präst talar om livet efter döden och hoppet om ett evigt liv. Han överlämnar den avlidne i Guds händer. Vid en borgerlig begravning talar man däremot ofta om hur livet har sett ut för den avlidne.

Hur man klär sig som gäst på en begravning är inte alls lika strikt som det en gång var. Förr i världen var det svart klädsel som gällde och inget annars. Dagens ”strikta” klädkod säger att man bär mörk kostym med svart slips. Anhöriga bär vit slips. Kvinnorna bär valfri mörk klädsel.

Idag finns det dock större frihet för de anhöriga att ange vilken klädsel som önskas. Det är numera ganska vanligt med ”valfri klädsel” eller ”ljus klädsel”. Traditionellt sett bär barn aldrig svarta kläder.

När kistan eller urnan skall gravsättas sker det på samma platser som vid en kyrklig begravning, alltså en kyrkogård eller annan begravningsplats, t.ex. en griftegård. Man kan gravsättas i en annan ort än där man bor, men det vanligaste är att gravsättningen sker på hemorten.

En grav kan se ut på flera olika sätt.

För kista kan man gravsättas i en jordgrav, avsedd för en eller flera kistor. Man kan också välja en gravkammare med plats för en eller flera kistor, eventuellt i kombination med utrymme för urnor.

När man gravsätter i en urna finns fler alternativ.

• Urngrav med plats för en eller flera urnor
• Urnkammare eller kolumbarium. Detta är speciella gravplatser, anpassade för urnor under eller ovan mark.
• Minneslund är ett gemensamt område där man gravsätter askan. Gravsättningen görs utan att de anhöriga är närvarande och platsen för gravsättningen markeras inte.
• Askgravplats eller askgravlund. En gravplats där man gravsätter askan efter den avlidna inom ett gemensamt område, precis som i en minneslund.
• Kostnaden för gravsättningen betalas av begravningsavgiften. Mer information om gravsättning hittar du här.

Att sprida askan i naturen

Man kan också sprida askan i naturen, efter tillstånd från Länsstyrelsen, ett tillstånd som bara utfärdas om platsen är ”lämplig för ändamålet”. Men räkna med att det tar minst en månad att handlägga ärendet. Det är viktigt att den ansökan du skickar in är komplett ifylld, för att inte handläggningstiden ska dra ut på tiden. Tänk på att din ansökan måste innehålla:

• Ansökningsblanketten
• Ett dödsfallsintyg med släktutredning från Skatteverket, alternativt ett annat intyg om dödsfall, till exempel för utländsk medborgare som saknar svenskt personnummer
• En skalenlig karta eller sjökort över den plats där du vill sprida ut askan

Länsstyrelsen ger endast tillstånd när någon har avlidit. Det är alltså inte möjligt att vara förutseende och söka i förväg.

Man är också ganska restriktiv med tillstånd. I t.ex. Stockholm medges tillstånd i princip bara över öppet hav eller annat större vattenområde, och minst 1 000 meter från närmaste land. Det är heller inte tillåtet att använda s.k. sjösättningsurnor – tillstånden innefattar bara utströende av aska.

Det händer olyckligtvis då och då att de efterlevande inte kan enas om gravsättningen. Och det är inte alltid som församlingen eller kommunen lyckas medla mellan dem. I dessa fall hamnar bollen hos Länsstyrelsen som prövar ärendet. Det är också till Länsstyrelsen du vänder dig om du vill överklaga ett beslut om gravrätt eller flyttning av stoft eller aska.