Anhöriga till Lars-Olof Eriksson har skapat denna minnessida så att du enkelt kan dela med dig av dina minnen av Lars-Olof
7 hälsningar
Sortera efter
Lars-Olof du saknas.
Minnen Tränade höjdhopp på stranden med Åke Nordin Maskade på ålreven, tyckte synd om masken. När du lärde Berith åka skidor på läggdan.
Ser dig komma uppför backen för en skogspromenad, kikaren runt halsen och fjällräven klädd, med eller utan hund.
Tacksam att jag fått känna dig i hela mitt liv.
Vila så gott, nu behöver du inte oroa dig för hur det blir. Nu vet du.
Monica på Erstorp.
Monica
23.03.2024
Älskade pappa!
Vad är livet? Den frågan ställde du ofta under min uppväxt. Jag tror och hoppas att du nu fått svar och känner dig nöjd och till freds med de val du gjort och det du uträttat på vår jord. Jag hoppas du kände dig trygg och "färdig" när du somnade in, men bland annat din son vid din sida.
Tack för att du gav mig kärleken till naturen och djuren. Tack för att du inspirerade mig att testa skidåkning i alla dess former. Tack för att du lät mig upptäcka den svenska fjällvärlden som liten, vilket gjort att jag som vuxen valt att bosätta mig där. Tack för att du tog med hela familjen till Malaysia och Tanzania, vilket gett mig mod och nyfikenhet att resa och upptäcka nya platser och kulturer på egen hand. Tack för alla båtturer med ALBA och tack för alla gånger du tagit med barnbarnen och fiskat. Tack för alla gånger du tagit hand om "grabbarna" - jag är övertygad om att du redan mött Midas, Filuren, Morris och Sigge - och blivit överöst av blöta pussar!
Saknar dig!
Agneta
20.03.2024
Min morbror Lars-Olof. En del av min barndom och min uppväxt. En del av mitt liv.
Du finns där i alla minnen och tankar från jularna och - främst! - från allas vårt Sommarland.
Sommar och sol. Alba och Bananen. Fiske och fisknät. Först vi. Sedan alla barn. Runt dig. Kring dig. Sitt i båten. Stockbordet. Abborre. Gädda. Naturgröna Fjällrävenkläder. Jazz, böcker, kikare. Fåglar. Skogsmästare.
Vad är Livet?
I mycket stort och mycket varmt minne.
❤️🕊️
Anna-Li
17.03.2024
Fritt översatt från italienska:
”Jag minns när vi gick och fiskade, när vi samlade ihop fisknätet, jag minns att du satt där framför förrådet och tittade på fåglarna genom kikaren , jag minns när vi samlade maskarna och fiskade ”.
Systerdotterson Tomas
17.03.2024
Tyvärr har livet gjort att vi inte setts på många år. Men du Lassegubben är en stor del av min uppväxt och en del till att jag är den jag är idag. Jag minns dig upptagandes av fiskenät tidiga morgar på landet då man fick förmånen att följa med, dina handståenden som var svårslagna och våra skidturer i Fjällnäs. Det är fina minnen. Tack morbror, må du nu vila i lugn o ro❤️
Ann-Sofi
16.03.2024
Jag fick förmånen att få vara Los vän under många år. Vi genomförde många fjällturer på skidor under en följd av år. Otaliga telefonsamtal hade vi med glädje och possitivitet. Jag kommer att sakna samtalen från 018.
Din vän
Smålämmeln Örjan Eriksson
Örjan
16.03.2024
Minnesord som kommer i UNT och ÖA de kommande dagarna.
Jägmästaren Lars-Olof "LO" Eriksson har hastigt lämnat oss.
Lars-Olof föddes 30 mars 1936 i Örnsköldsvik och somnade in 6 mars 2024 på Akademiska sjukhuset i Uppsala med delar av den närmaste familjen vid sin sida.
LO var under de yngre åren en aktiv idrottsman bl.a. i friidrott och ishockey men valde sedan att satsa på sina studier på Skogis i Stockholm. Han examinerades som Jägmästare 1963 och påbörjade sedan en lång anställning hos Skogsvårdsstyrelsen. Mellan 1967 och 1998 arbetade han på Skogsvårdsstyrelsen i Sollefteå men var vid flera tillfällen tjänstledig för utlandsuppdrag för SIDA och FN. I Malaysia och Tanzania var dåvarande hustrun Berit och barnen Agneta och Anders med. Hans sista utlandsuppdrag var i Vietnam, där han arbetade med råvaruförsörjningen till det omtalade pappersbruket Bai Bang.
I samband med sin pension, 1998, gick flytten ner till Uppsala, där han sedan blev kvar. LO älskade sina promenader, både längs Fyrisån och i andra natursköna områden. Att han på slutet fick ta hjälp av rullator var inget som hindrade honom, utan promenaderna tillsammans med sin särbo Meg, var ett stående inslag i Lars-Olofs vardag. Promenaderna åtföljdes oftast av lunch på Senioren där han ibland också hade sällskap av storebror Jon-Erik.
Naturupplevelser och fågelskådning var ett stort intresse som förde honom på resor runt om i världen, oftast med likasinnade som resesällskap. Resorna genomfördes alltid i back-packer stil med minimalt bagage och en kikare runt halsen. Alltid iklädd Fjällrävens friluftskläder.
Uppe i Norrvåge, Örnsköldsvik, hade han sitt sommarparadis i stugan vid Bäckfjärden. Där ägnades mycket tid till både fågelskåderi och fiske. Konsten att fiska med såväl spö som nät förde han vidare till både barn och barnbarn. Även barnens kusiner samt deras barn fick lära sig fiskeriets hemligheter. Han lärde även ut sjömanskap och framförandet av motorbåtar, innan han lät den yngre generation låna, den på den tiden snabba och stora daycruisern, ”Alba”. Själv föredrog han den avsevärt mer långsamtgående men ytterst sjövärdiga fiskebåten ”Bananen”.
Vintern spenderades gärna i fjällstugan i Fjällnäs, vilken uppfördes tillsammans med syskonen Jon-Erik och Anna-Mait. Stugan byggdes så att alla syskonen med familjer skulle kunna umgås samtidigt. Med goda vänner skapades ”Fjällämlarna” vilkas årliga bedrift var att medelst skidor bestiga Storvigelen (ca 1561 möh). Genom åren har Lars-Olof bestigit Storvigelens topp ett 30-tal gånger.
Själv lärde jag känna LO precis efter millennieskiftet då han, utan egen förskyllan, blev min svärfar. Saknaden av våra veckovisa samtal på telefon kommer att bli stor. Där dryftades såväl filosofiska frågor som dagsaktuella politiska händelser, såväl inom som utom landets gränser. Lars-Olof försökte alltid hålla sig à jour med vad som hände runt om i världen och hade oftast en klar och tydlig åsikt om skeendena även om han motvilligt kunde ändra uppfattning om entydiga fakta blev honom övermäktiga.
Något som ofta kom upp i våra samtal var hur allt skulle sluta och vi var relativt överens om att själva sakfrågan var enkel att besvara. Däremot vad man skulle använda tiden fram tills det oundvikliga slutet var mer öppet för samtal. Jag är övertygad om att LO använde större delen av sin tid på det sättet som han önskade.
Min kära svärfar har nu lagt sig ner för en sista vila men har troligen redan mötts av en flock hundar. Midas, Filuren, Morris och Sigvard kommer alla att glädjas av att se honom igen.
LO du kommer vara saknad av många men i ljust minne bevarad,
Minnen av Lars-Olof
Anhöriga till Lars-Olof Eriksson har skapat denna minnessida så att du enkelt kan dela med dig av dina minnen av Lars-Olof
Lars-Olof du saknas.
Minnen
Tränade höjdhopp på stranden med Åke Nordin
Maskade på ålreven, tyckte synd om masken.
När du lärde Berith åka skidor på läggdan.
Ser dig komma uppför backen för en skogspromenad, kikaren runt halsen och fjällräven klädd, med eller utan hund.
Tacksam att jag fått känna dig i hela mitt liv.
Vila så gott, nu behöver du inte oroa dig för hur det blir.
Nu vet du.
Monica på Erstorp.
Monica
23.03.2024Älskade pappa!
Vad är livet? Den frågan ställde du ofta under min uppväxt. Jag tror och hoppas att du nu fått svar och känner dig nöjd och till freds med de val du gjort och det du uträttat på vår jord. Jag hoppas du kände dig trygg och "färdig" när du somnade in, men bland annat din son vid din sida.
Tack för att du gav mig kärleken till naturen och djuren.
Tack för att du inspirerade mig att testa skidåkning i alla dess former.
Tack för att du lät mig upptäcka den svenska fjällvärlden som liten, vilket gjort att jag som vuxen valt att bosätta mig där.
Tack för att du tog med hela familjen till Malaysia och Tanzania, vilket gett mig mod och nyfikenhet att resa och upptäcka nya platser och kulturer på egen hand.
Tack för alla båtturer med ALBA och tack för alla gånger du tagit med barnbarnen och fiskat.
Tack för alla gånger du tagit hand om "grabbarna" - jag är övertygad om att du redan mött Midas, Filuren, Morris och Sigge - och blivit överöst av blöta pussar!
Saknar dig!
Agneta
20.03.2024Min morbror Lars-Olof. En del av min barndom och min uppväxt. En del av mitt liv.
Du finns där i alla minnen och tankar från jularna och - främst! - från allas vårt Sommarland.
Sommar och sol.
Alba och Bananen.
Fiske och fisknät.
Först vi.
Sedan alla barn.
Runt dig. Kring dig.
Sitt i båten.
Stockbordet. Abborre. Gädda.
Naturgröna Fjällrävenkläder.
Jazz, böcker, kikare.
Fåglar.
Skogsmästare.
Vad är Livet?
I mycket stort och mycket varmt minne.
❤️🕊️
Anna-Li
17.03.2024Fritt översatt från italienska:
”Jag minns när vi gick och fiskade, när vi samlade ihop fisknätet, jag minns att du satt där framför förrådet och tittade på fåglarna genom kikaren , jag minns när vi samlade maskarna och fiskade ”.
Systerdotterson Tomas
17.03.2024Tyvärr har livet gjort att vi inte setts på många år. Men du Lassegubben är en stor del av min uppväxt och en del till att jag är den jag är idag. Jag minns dig upptagandes av fiskenät tidiga morgar på landet då man fick förmånen att följa med, dina handståenden som var svårslagna och våra skidturer i Fjällnäs. Det är fina minnen. Tack morbror, må du nu vila i lugn o ro❤️
Ann-Sofi
16.03.2024Jag fick förmånen att få vara Los vän under många år. Vi genomförde många fjällturer på skidor under en följd av år. Otaliga telefonsamtal hade vi med glädje och possitivitet. Jag kommer att sakna samtalen från 018.
Din vän
Smålämmeln Örjan Eriksson
Örjan
16.03.2024Minnesord som kommer i UNT och ÖA de kommande dagarna.
Jägmästaren Lars-Olof "LO" Eriksson har hastigt lämnat oss.
Lars-Olof föddes 30 mars 1936 i Örnsköldsvik och somnade in 6 mars 2024 på Akademiska sjukhuset i Uppsala med delar av den närmaste familjen vid sin sida.
LO var under de yngre åren en aktiv idrottsman bl.a. i friidrott och ishockey men valde sedan att satsa på sina studier på Skogis i Stockholm. Han examinerades som Jägmästare 1963 och påbörjade sedan en lång anställning hos Skogsvårdsstyrelsen. Mellan 1967 och 1998 arbetade han på Skogsvårdsstyrelsen i Sollefteå men var vid flera tillfällen tjänstledig för utlandsuppdrag för SIDA och FN. I Malaysia och Tanzania var dåvarande hustrun Berit och barnen Agneta och Anders med. Hans sista utlandsuppdrag var i Vietnam, där han arbetade med råvaruförsörjningen till det omtalade pappersbruket Bai Bang.
I samband med sin pension, 1998, gick flytten ner till Uppsala, där han sedan blev kvar. LO älskade sina promenader, både längs Fyrisån och i andra natursköna områden. Att han på slutet fick ta hjälp av rullator var inget som hindrade honom, utan promenaderna tillsammans med sin särbo Meg, var ett stående inslag i Lars-Olofs vardag. Promenaderna åtföljdes oftast av lunch på Senioren där han ibland också hade sällskap av storebror Jon-Erik.
Naturupplevelser och fågelskådning var ett stort intresse som förde honom på resor runt om i världen, oftast med likasinnade som resesällskap. Resorna genomfördes alltid i back-packer stil med minimalt bagage och en kikare runt halsen. Alltid iklädd Fjällrävens friluftskläder.
Uppe i Norrvåge, Örnsköldsvik, hade han sitt sommarparadis i stugan vid Bäckfjärden. Där ägnades mycket tid till både fågelskåderi och fiske. Konsten att fiska med såväl spö som nät förde han vidare till både barn och barnbarn. Även barnens kusiner samt deras barn fick lära sig fiskeriets hemligheter. Han lärde även ut sjömanskap och framförandet av motorbåtar, innan han lät den yngre generation låna, den på den tiden snabba och stora daycruisern, ”Alba”. Själv föredrog han den avsevärt mer långsamtgående men ytterst sjövärdiga fiskebåten ”Bananen”.
Vintern spenderades gärna i fjällstugan i Fjällnäs, vilken uppfördes tillsammans med syskonen Jon-Erik och Anna-Mait. Stugan byggdes så att alla syskonen med familjer skulle kunna umgås samtidigt.
Med goda vänner skapades ”Fjällämlarna” vilkas årliga bedrift var att medelst skidor bestiga Storvigelen (ca 1561 möh). Genom åren har Lars-Olof bestigit Storvigelens topp ett 30-tal gånger.
Själv lärde jag känna LO precis efter millennieskiftet då han, utan egen förskyllan, blev min svärfar. Saknaden av våra veckovisa samtal på telefon kommer att bli stor. Där dryftades såväl filosofiska frågor som dagsaktuella politiska händelser, såväl inom som utom landets gränser. Lars-Olof försökte alltid hålla sig à jour med vad som hände runt om i världen och hade oftast en klar och tydlig åsikt om skeendena även om han motvilligt kunde ändra uppfattning om entydiga fakta blev honom övermäktiga.
Något som ofta kom upp i våra samtal var hur allt skulle sluta och vi var relativt överens om att själva sakfrågan var enkel att besvara. Däremot vad man skulle använda tiden fram tills det oundvikliga slutet var mer öppet för samtal. Jag är övertygad om att LO använde större delen av sin tid på det sättet som han önskade.
Min kära svärfar har nu lagt sig ner för en sista vila men har troligen redan mötts av en flock hundar. Midas, Filuren, Morris och Sigvard kommer alla att glädjas av att se honom igen.
LO du kommer vara saknad av många men i ljust minne bevarad,
Din svärson Björn.
Björn
15.03.2024