Lars Norén

Minne från vår lyckliga tid

Marie-Louise

Gilla Dela Anmäl

Lars,
Tack för fina minnen och för att du var en så fin farfar till Mio.
Kram,
Linn

Linn

Gilla Dela Anmäl

Käre Lars
Jag minns våra år tillsammans, det blev 21 år. Trevliga minnen från Sveg och Visby, där vi båda hade bra arbeten, fina vänner, bra natur och fina omgivningar.
Vila i frid Lars
Marie-Louise

Marie-Louise

Gilla Dela Anmäl

Lars du var som min storebror hela livet. Klok och hänsynsfull.I vår barndom berättade mor Stina att du alltid var mån om att se till och ta hand om mig. Som vuxna och i synnerhet pensionärer hade vi så gott som kontakt varje dag. Vi pratade om dagens SvD och om teveprogrammen, där vi i stort sett var samstämmiga. Det fanns dagar då du var deprimerad och kände dig ensam och hade svårt att finna dig i rollen som änkeman. Du var generös. Ställde utan att tveka upp med att hjälpa mig med att betala underhållet för mors och fars gravar, då min syster Eva inte var intresserad. Du var mån om att hålla dig i form och tog kilometerlånga promenader så gott som dagligen, ända framtill ett par dagar före din plötsliga bortgång. Vi träffades inne i stan, gick och fikade, ibland lunch oftast på NK. Under sommaren hade vi vårt favoritställe, ett utomhuscafé på Blasieholmskajen vid Grand Hotel och med utsikt mot Slottet som Lars och jag kallade vårt sjöställe. Vi besökte också konserter tillsammans både på Konserthuset och Berwaldhallen som var din favorit. Ibland kyrkokonserter i t.ex. Hedvig Eleonora vid Östermalmnstorg. Jag saknar kontakten med dig. Vila i frid Lars, din kamp på jorden är slut.
Din kusin och lillebror Olle

Olle

Gilla Dela Anmäl

Käre Lars! Vi känner varandra sedan du en dag kom från ingenstans i Din gröna träningsoverall och frågade om du fick leka med oss barn som ägnade oss det i mina föräldrars trädgård i Vallentuna. Du kom direkt in i gänget med ditt glada sätt och smittande skratt. Senare blev vi 4 killar som reste t Sthlm med Roslagsbanan under 4 år till respektive skolor. Vi blev ganska kända för andra pendlare och konduktörer på gott o ont med minimal läxläsning och desto mer kortspel. Mkt goda minnen från den tiden. Sedan blev vi vuxna Lars åtminstone när det behövdes. Vi blev åtskilda geografiskt men hade koll på varandra och särskilt minns jag mötet i Sveg inklusive hundmaten. Så blev vi pensionärer om än ej känslomässigt och med förlorade respektive så har vi haft en regelbunden värdefull kontakt särskilt per telefon. Behöver inte ens uttrycka saknade är stor eftersom alla vi vänner vet det men nu gör jag det ändå.
Vännen Christer

Christer

Gilla Dela Anmäl

Bäste Lars!
Plötsligt kom du till min klass i grundskolan. Vi började direkt att umgås. Detta umgänge utvecklades fort till vänskap.
Du sov ofta över hos mig i Lindholmen. Sommarloven kändes oändligt långa. Vi höll till i skogen och vid sjön som låg nästgårds. Cyklarna tog oss till Vasastenen. Det fanns många trevliga unga sommargäster i närheten. Du gillade dem. Vi lekte med dem och du skrattade mycket.
Vi saknade i princip konsekvenstänkande. Sådant tänkande är väl inte fullt utvecklat förrän i 25-årsåldern. Den kortaste vägen mellan Vallentuna och Lindholmen utgjordes av ett 8 km långt järnvägsspår. Vi gick på spåret och klev åt sidan när vi hörde ett tåg komma.
Vi höll sedan kontakt genom livet. Kontakten stod dock på sparlåga när du bodde i Sveg och på Gotland.
De senaste 15 åren umgicks vi oftare. Då hade vi täta diskussioner om samhälle och politik. Vi åt luncher tillsammans i Täby Centrum eller träffades på caféer. Därutöver ringde vi ofta till varandra.

Det är så tomt när du är borta.
Tack för god vänskap!
Farväl,
Pontus

Pontus

Gilla Dela Anmäl

Kära, fina Lars.
Du och jag växte upp i Skåne som bror och syster. Vi var helt övertygade om att mamma Stina och pappa Gunnar var bådas våra föräldrar. Folk omkring oss kunde kommentera att vi omöjligtvis kunde vara syskon eftersom det bara var 5 månaders skillnad i ålder.Vi tyckte de var bara dumma för vi visste så säkert att vi var syskon. Därför var det en chock för oss båda när vi i 9-års åldern fick veta att så var fallet inte alls. Du hade en annan pappa och mamma än den jag hade. Din mamma var den som vi trodde var bådas vår moster Dagmar. Din pappa fick vi än så länge inte veta vem det var. Ytterligare en chock drabbade hela vår familj när moster Dagmar och hennes man farbror Hilding en vacker sommardag i Landskrona plötslit dök upp i vårt hem och hämtade dig. Det vare en fruktansvärd händelse som har etsat sig fast i mitt minne. Pappa Gunnar grät högljutt, likaså du och hela familjen. Vi var alla i upplösningstillstånd. Men redan till jul var du tillbaka över lovet.Det kändes konstigt att du kom som en gäst och inte som en bror.
Därefter tillbringade du alla sommarlov med oss, i din gamla familj. Den brukade vi tillbringa på Årsta Havsbad och på Värmdö.
Du och jag var tillsammans på konfirmmandläger på Katarinastiftelsen på Österskär hos Margit Sahlin, Sverges första kvinnliga präst.
Jag har mycket varma och fina minnen av dig när du kom och hämtade mig, när jag låg på Lovisas barnsjukhus. Jag var 16 år och mådde mycket dåligt. Du var så fin mot mig. Du bara fanns där vid min sida . Inga frågor, inga krav. Vi brukade ta långa promenader ihop. Du var en sann medmänniska, ett genuint stöd för mig i min skröpplighet.
Jag hälsade också på dig i London, där du arbetade på en bank. Du var väl en 19- 20 år då.
Sedan gick våra vägar i olika riktningar. Du flyttade både norr och söder ut med din familj och jag flyttade till Västkusten. Vår kontakt blev med avståndet alltmer sporadisk.
Nu det sista halvåret återfick vi kontakten. Jag är så glad för det. Du var trots din sjukdom dig så lik från förr. Du berättade om dina dagliga långpromenader, du klagade inte och du lät så hoppfull. Därför kom beskedet om din bortgång så oväntat för mig.

Lars, jag vill tacka dig för att du funnits som en bror under min barndom och som en sann medmänniska under min ungsdomstid.
Tack Lars och vila i frid.

Eva

Gilla Dela Anmäl

En sista hälsning!
Tack Lars för all fin hjälp med min älskade hund Affe! Du var en klippa för mig! Du var den bästa hundvakt man kan tänka sig, men inte bara det. Du kom att bli min vän och jag minns med värme alla fina samtal vi haft om livet både det som var nyss och för länge sedan. Upplevde dig som mycket generös, klok och med massor av humor och lätt till skratt! Och ett fantastiskt kom-ihåg! Tänker på hur du plötsligt, när en gemensam hundpromenad var över, kunde ”riva av” en limerick som passade in på samtalet vi nyss haft! Och saffranskakan glömmer jag aldrig! Den du bakat (inte bara en gång) och delade med dig av. ”Jag kan ju inte sätta i mig hela den här själv”!
Saknar dig Lars!
/ Hélène - kompis och granne och matte till Affe

Hélène

Gilla Dela Anmäl

Jag har nog inte förstått att du är borta. Men så är jag ju ”bara” en hund. Går förbi din port ibland och vill så gärna att du ska stå där och vänta på mig. När matte går vidare förstår jag verkligen ingenting.
Jag älskade att vara tillsammans med dig. Kände att du var min bonushusse. Du hade alltid ett gott tuggben gömt i ett skåp när jag var på besök. Just då hade matte nåt annat för sig men när hon kom för att hämta mig var det kul de’ me’.
Tack för att du hjälpte min matte så att jag fick komma och busa hos dig! Jag saknar dig jättemycket!
/ Affe 🐕‍🦺

Affe

Gilla Dela Anmäl