Martin Marklund
-
Storkällans kapell, Nacka
-
2022-04-19
-
10:30
-
13 hälsningar
Till minne
Tack för alla glada stunder, Tack för den tid vi fick tillsammans!
Martin växte upp i Sidbergsliden med familj och släkten nära. Han var en underbar person; påhittig, social och såg alltid det positiva i livet. Han var den som alltid såg till att alla trivdes, mådde bra och fick oss alla att skratta. Han var en händig problemlösare som tyckte mycket om att vara i naturen. Han utbildade sig till elektriker och köpte sina föräldrars jordbruksfastighet som hobbyaktivitet och tillbringade mycket tid i skogen och skötte om att hålla markerna öppna. Martin var en drömmare och tävlingsmänniska, han hade barnasinnet kvar med glimten i ögat under hela sin livstid. Han var pratglad och tyckte om friheten att kunna kasta sig in i bilen, skotern eller båten och ta sig en tur. Resor och upplevelser var också till glädje för honom. I Thailand var han med om en olycka som sedan kom att begränsa honom resten av hans liv. Han och frun flyttade till Stockholm för att komma nära sina tre barn och Martin hann få uppleva glädjen av att få 8 barnbarn. Vi i familjen är tacksamma för de 14 extra år vi fick sedan olyckan. Denna tid tog vi väl vara på.
Tack käre make, far, svärfar, farfar, morfar för allt du gett, alla minnen vi har tillsammans, alla stunder vi fått. Du fattas oss!
Minnen av Martin
Anhöriga till Martin Marklund har skapat denna minnessida så att du enkelt kan dela med dig av dina minnen av Martin
5/11 2022
Christoffer
07.11.2022Augusti 2020 och vi är på väg ner till Nacka strand för att titta på båtar och strömmingsfiskarna.
Martins dröm var ju att åka båt.
Minns Martin och dom ständigt pågående dialogerna om livet tillsammans med mina mångåriga kollegor Daniel, Nora, Krystyna, Joanna, Lena, Jenny, Narik, Katarina och Marta.
Vi var inte alltid överrens men det var ett bra klimat och mycket skratt.
Med glimten i ögonen och mycket humor var Martin en stor bidragande orsak till den goda stämningen.
Martin, hoppas du får en bra fortsättning på din resa.
Elza
19.04.2022Tack Martin för all hjälp med vårat hus i renbergsvattnet ❤️❤️
Vivi-Ann
14.04.2022Sommar, Martin, ca 10 år hemma i "Sibärslia". Han har en tunn sytråd om lillfingret, tråden går rakt upp mot himlen tills den inte syns. Indiska reptricket i mindre skala. Jag står förundrad och tittar. Hur gör du? Jag har en humla längst upp säger Martin. Den kommer ner när den blir trött, men det gör ingenting. Jag har avbytare här säger han och tar upp en tändsticksask som han skakar och ett kraftigt surrande hörs. Hur knyter man en tråd om en humlas hals? Lite bus, men snälla busstreck var en initiativrik och energisk Martins kännetecken.
Vila i frid.
Tor-Leif
Tor-Leif
08.04.2022Vi alla som känt dig och vet hur du var.
Önskar så att du bland oss finns kvar.
Men nu när du gått dit vi alla ska gå.
Med glädje vi minns allt det fina ändå.
Ewa o Johnny
08.04.2022Kära Martin.
Vi hjälptes åt mycket i vuxen ålder. Allt från att reparera i Sidbergsliden till att stämpla skog, hugga ved, fixa till i stugan i Holmsvattnet.
Du ställde upp för oss i vått och torrt när vi behövde hjälp med el-jobb i Renbergsvattnet.
Det bästa med dej var ditt sätt att tänka, problem var bara till för att lösas.
Sen måste det nämnas, ditt goda skratt. Det hördes i en stimmig lokal och jag kan fortfarande minnas det som igår.
Alla dessa jakthistorier som du och jag har delat.
Tänker på dem ofta och skrattar, för att inte bli långrandig här så drar jag ingen.
Dessa historier får vi skratta åt tillsammans när vi träffs igen.
Martin, vill bara säga dej hur mycket som saknas mej.
När jag möttes av beskedet att du nu får vila och ströva på Dianas jaktstigar.
Du var alldeles för snäll människa i denna värld.
Vila i frid finaste kusin.
Peter & Åsa
Peter
07.04.2022Minns 60-talet med glädje, utan dej Martin hade det blivit tråkigt. Otaliga är dom skidspår vi gjorde på Sibersberget, det blev en del hoppbackar också. Hellin satt i köksfönstret och tog tid på oss då vi åkte, vet inte varför för du åkte ju dubbelt så fort. Jag var nog mer hos dej än jag var hemma, det gick så långt att din farfar Nils frågade om jag inte hade nåt hem. Det värsta buset vi gjorde var nog då vi tände på två myrstackar, Torsten var inte glad. Hämta korna i fällan gjorde vi en massa gånger, de var lite nervöst attt få korna över Burträskvägen. På sommarn så var det friidrott som gällde, det var spjut, längdhopp, höjd och stavhopp, hade ju ingen chans i nån gren men det var kul ändå. Jag minns en sommar då vi hade samlat tomflaskor, då drickesbilen kom och skulle köpa flaskorna så fick vi inte fullt betalt för det var så många. Vi spelade bordtennis i sommarböninga en hel del också, där kunde jag hävda mej lite bättre. Nu kan du springa och åka skidor i en bättre värld. Vila i frid Martin.
Anders
07.04.2022Vila i frid, Martin
Karl-Göran med familj
Karl-Göran Jonsson
06.04.2022Martin
Första gången jag mötte Martin var en mörk och kall kväll i Hjoggböle. Jag och min familj var på besök hos morbror Götes och dottern Ann-Kristin, tillika min kusin och vän, drog iväg med mig ut i Hjoggböles kvällsmörker. Förhoppningen var att träffa på Martin, killen som Ann-Kristin var så förtjust i. Vi var alla i tidiga tonåren, livet lekte och förälskelse var spännande. Och där kom han, Martin och några av hans kompisar på sina mopeder. Lite prat och skoj och sedan begav Ann-Kristin och jag oss hemåt. Martin blev den kvällen förstås godkänd av mig som, förhoppningsvis, blivande pojkvän till kusin Ann-Kristin.
Lite visste vi då om framtiden. Martin och Ann-Kristin blev ett par, bildade familj och höll ihop till dess döden kom. Eftersom Ann-Kristin och jag fortsatte ha kontakt med varandra fick jag också förmånen att lära känna Martin.
För mig var Martin en retsticka med glimten i ögat och med ett gott hjärta. Jag kommer att minnas honom som en person med humor med spetsfundiga, ibland ironiska, kommentarer.
Martin är och kommer att vara saknad. I minnet kan jag höra hans dråpliga skämt och hans hjärtliga skratt.
Martin, sov i ro.
Eva-Britt
06.04.2022