Martin Hedman

En sista hälsning

Åke

Gilla Dela Anmäl

Käre Martin,
Du var min första kärlek. Du var så stilig, den snyggaste killen i stan och du var kär i mig.
I vår ungdom fick vi en helt underbar sommar tillsammans.
Men livet kom emellan och våra vägar skildes åt.
Vi hade tänkt på varandra då och då och i mars i fjol ringde jag dig för att höra hur det var med dig. Du blev så glad. Efter det pratade vi med varandra varje dag. Du sa: "Det var inte sommaren med Monika utan sommaren med Lillan." Ni unga som läser detta förstår kanske inte vad du menade men Sommaren med Monika är en gammal film och Lillan kallade du mig.
Till midsommar satte du dig på tåget och kom upp till Härnösand. Jag hade lagat god mat men bäst tyckte du det var när vi satt på min balkong och åt surströmming. Det hade du inte gjort på många år.
Du åkte tillbaka till Vällingby och vi fortsatte att tala med varandra varje dag ända till slutet av din levnad.
Tack för alla glada skratt och fina minnen!
Vila i frid. ❤️

Lillemor

Gilla Dela Anmäl

Morbror Martin,
Du har gjort ett stort intryck på oss syskonbarn fast vi sågs så lite. När du var yngre betraktade jag dig som coolt bohemisk, som äldre mer eftertänksam.
Jag är glad att vi fick möjlighet att pratas vid en del den sista tiden.
Vila i frid🌼

Johanna

Gilla Dela Anmäl

Min älskade bror Martin.
Under vår uppväxt hade vi många år som vi inte levde tillsammans när du bodde i fosterhem.Men för mej och vår mamma var du ändå närvarande alla de år hon kämpade innan hon kunde ta hem sin älskade son.
Som vuxna har vi levt så totalt olika liv.Vi har alltid hållit kontakt och aldrig varit ovänner.Däremot har vi inte deltagit i varandras vardag.Vi har haft så olika liv och fokuseringar.
Jag vet att du inte strävat efter villa volvo och vovve. Du har velat finna en annan mening med livet. Din önskan men samtidigt din rädsla för att binda dej i ett stadigt förhållande är en svår kombo.Ett förhållande där anpassning och intrång i din integritet skulle vara en del av priset har inte passat dej. Men nu i ensamhet på gamla dar har ångest och tankar drabbat dej.Ångest och tankar över ditt liv.Det önskar jag att du hade sluppit.Vi har kommit närmare varandra i förståelse de sista åren.
Du min djupt analyserande bror.Nu kan du släppa alla tankar och funderingar."Nu får det vara så här".
Jag bär med mej de fina orden och sista kramen vi fick ge varandra på sjukhuset.
Vila nu i ro.
Kram från din syster Gudrun.

Gudrun

Gilla Dela Anmäl

Kära Martin. Mammas kusin. Vi kände inte varandra så väl men jag vet att du var en fin människa som arbetade föratt andra skulle ha det bättre. En älskad son till fina Karin som tog hand om mig ibland när jag var liten. Den finaste gåvan
man kan ge som du också gav till andra. Sov gott. Önskar kusinbarnet Lillan, EvaMari, Emma

Emma

Gilla Dela Anmäl

Martin var nog den som jag mest av alla velat ha mer av i uppväxten. Kände personkemi med honom trots det lilla vi var tillsammans. Är säker på att han betytt mycket för så många och gjort skillnad i mångas liv, och det lever vidare och det är så stort och så fint ❤

Helena

Gilla Dela Anmäl

Vila i frid morbror Martin. Du har varit en väldigt viktig person för mamma och mormor. Även om vi inte träffat dig så mycket under vår uppväxt så har vi alla alltid gillat dig och din personlighet väldigt mycket.
Hoppas du har det bra vart än i världen du är nu, din systerdotter Malin

Malin Eldh

Gilla Dela Anmäl

Kära Martin!
Vi hade väldigt roligt tillsammans och det är så tråkigt att du inte är med oss längre. Du var en riktig historieberättare och delade frikostigt med dig av dråpliga, spännande och rörande berättelser från barn- och ungdomsåren i norr. Du var skicklig på att levandegöra människor, miljöer och situationer.
Evert Taube (och Cornelis, Fred Å förstås) var våra hus-Gud (-ar) och en period var du och jag Karl-Alfred och Fritjof Andersson oftast i ditt kök på Upplandsgatan med gitarr, vin och sång (Havsörnsvals, Fritjof i Arkadien och andra skrönor) men även som manskap på segelsemester i Danska arkipilagen. Inte sällan slutade kvällarna på Upplandsgatan på restaurang Pele tvärs över gatan (ja, vi kom inte längre). Håhå, jaja - då gick det undan. Det var främst under några hektiska år i början av 80-talet. Men vem orkar med detta tempo i längden. Det lugnade ner sig och våra liv tog olika riktningar, men vi har alltid hört av varandra på födelsedagar och andra högtider (bland annat på julaftnar då du programenligt ringde iklädd rollen som Karl-Bertils glöggfryntliga pappa Tyko, kl. 1930 varje år). Vi har också träffats på Gotland då och då, där du faktiskt var hemansägare ett tag.
Tyvärr fick jag aldrig chans att tacka dig för alla roliga och fina stunder så jag gör det nu och hoppas mina tankar når dig där du nu är, Kram från Göran!

Göran

Gilla Dela Anmäl