Axel Bring

Jag fick förmånen att jobba tillsammans med Axel på Cinnober. Jag kom in som yngst och Axel var äldst. Men ålderskillnad var inget ämne, Axel behandlade alla så fint och med stor respekt. En oerhört fin person! Och lika roligt hade vi med Romeo på kontoret, det var dagens höjdpunkt när han skulle leta efter sitt godis!
Vila i frid.

Jessica

Gilla Dela Anmäl

Axel jobbade många år på Cinnober och var vår ålderman. Det var vår förste Gunnar som tog in Axel.

Axels närvaro präglades av stor erfarenhet, respekt för det komplicerade och ödmjukhet.

Som åldersman tog Axel med stort engemang på sig ansvaret att vara "broddare". De kolleger som hade passerat tioårsstrecket som anställda "broddades" under högtidliga former och i kollegers närvaro. Axel var klädd i för dagen högtidliga kläder. Han höll i en kräkla som han knackade i golvet och "broddade" de anställda i en dubbningsceremeni. Vi fick var sin skobrodd med Cinnobers logga på. När Axel så småningom slutade så föll denna tradition i glömska.

Axel tog sig an ett "härke". Vi genererade kod med hjälp av XML och XSL. Det var på tok för komplicerat, men Axel införde förbättringar och jobbade tålmodigt med detta i några år. Vi var imponerade av att han så snabbt satte sig in i detta krångliga ämne.

Jag är stolt över att ha fått vara kollega med Axel ,som smälte in så fint bland sina betydligt yngre kolleger. Han delade med sig av erfarenheter från både yrkesliv och ett långt liv. Axel var klok. Nu när jag vet att han har gått ur tiden så saknar jag honom verkligen!

den andre Gunnar

Gunnar

Gilla Dela Anmäl

Tack för många fina aktiviteter och möten i Amnestygrupp 333

Lisa

Gilla Dela Anmäl

Sista festen

Axel bjuder på sin sista fest på jorden, och vi är bjudna. Josefin och jag.
Tack för det, Axel. Det är stort.

Axel, du har kilat vidare. Men vi kommer ändå. Vi håller i glaset, pratar om allt, pratar om inget, och någonstans mellan ett skratt och en tår inser vi att den här festen är annorlunda.

Vi har levt nära varandra, hela mitt liv. Grannar på Bräckvallen. Jular ihop i varsin förort. Somrar på Norrskog. Och segelbåten – Aglaia – Laurinkryssaren med kryssarklubbens nummer nio i seglet. Där fanns du, Axel, på samma sätt som havet alltid fanns där. Lågmäld, vågad, trygg, aldrig förutsägbar.

Axel behandlade alla likadant. Barn och vuxna. Ställde inga dumma frågor. Behövde aldrig säga något bara för att fylla tystnaden. Han lyssnade. Han hörde. Tog en på allvar. Det känns. Det märks.

Här står vi, på Axels sista fest. Ett rum fullt av människor som saknar honom.

Segla lugnt. Segla långt. Segla dit ingen kan följa.

Johan Junker med familj

Gilla Dela Anmäl

Jag träffade Axel första gången runt 1969 när jag som 13-åring tillsammans med kompisen Allan stegade in på bridgeklubben i Saltis. En del undrade nog vad vi gjorde där men Axel och Per tog väldigt väl hand om oss och hjälpte oss in i bridgevärlden. Sedan dess har vi spelat många gånger och sist jag såg Axel var i höstas vid bridgebordet på Saltis bridgeklubb.

Axel var en stor bridgeteoretiker och hade många idéer om budsystem, det ena mer kreativt efter det andra. Sist var ”Avance” som vi kunde pröva både hos Pontus bridgehelger (alltid med Axels medförda hembakta bröd) och senare när Pontus inte längre fanns bland oss så ordnade Axel bridge på Sjöbacka. Jag måste också få skriva att även om Axel var den mildaste som finns vid bordet så var han vildsint i budgivningen när det var läge för det, värre än den bästa junior 😊. När vi ses i Nangijala ska det bli spännande att se vad Axel kommit på för bridgeidéer nu när han får gott om tid på sig att fundera.

Vi var också co-workers på Cinnober under några år. Vid något tillfälle så konstaterade vi att Axel hade börjat programmera innan någon av oss (50-60st) andra ens var födda. Åldersskillnaden spelade ingen roll utan Axel gled utmärkt in i gruppen. Den ståtliga kungspudeln Romeo kom ofta med till jobbet och var allas maskot. Alla ville leka med Romeo och enda gången jag blev lite orolig var när vi hade två IBM:are från USA på kontoret för att se om vi var ett seriöst företag. Som tur var lyckades jag stoppa undan IBM:arna i ett konferensrum när Romeo som vanligt kom rusande genom kontoret efter någon boll. Aldrig tråkigt i Axels samvaro.

Gunnar

Gunnar

Gilla Dela Anmäl

Jag har känt Axel i många år och har haft många roliga stunder tillsammans med honom och Lena. Särskilt minns jag flera år av resor över helgen till Vadstenaakademins operföreställngar i slottet tillsammans med Axel, Lena samt Arvid och Hedda som då var små barn. Vi hade samma program varje år. Fredag: Kokt och stekt röding på restaurang Vätternhästen, operaföreställning och övernattning på vandrarhemmet Stocklycke med nattamat. Lördag: Vandringar på Omberg med omnejd och bilfärd till resans höjdpunkt - familjens sommarställe på ön Holma i Gryts skärgård.
Tack Axel för många minnesvärda och roliga stunder! Sov i ro!
Bosse S

Bo

Gilla Dela Anmäl

Kära syssling Axel, varmt tack för fin vänskap från vår uppväxt i Tattby med många glada minnen bland grannarna, från den upplevelserika tiden i Tanzania och nu på senare år från Syrenen med bland annat samarbete i Amnestygruppen och Klimatklubben. Jag saknar dig och tänker på dig med stor värme.

Leonore

Gilla Dela Anmäl

Tack för många intressanta och trevliga samtal med dig via teckenspråkstolk.
Jag hoppas du har det bra i himlen. Sov Gott!
Varma tankar från Sara-Lisa med sonen Erik
och familjerna på Morbergsgården i Klövsjö

Sara-Lisa Eriksson

Gilla Dela Anmäl

Bästa Axel! Du var verkligen den bästa bror man kunde ha! Extremt kunnig, smart och händig. Alltid välvillig och hjäpsam, aldrig viktig-Petter eller arg. Du var nog inte rädd för någonting. Jag minns att mor berättade att de få gånger du var olydig tog hon fram porträttet på Jean Sibelius, då blev du tyst och snäll igen. Du var som Bamse: stor och stark och snäll! Du lärde mig att sjunga, vet inte hur, för du sjöng inte särskilt ofta. Ulf-Peder Olrog, Pim-Pim och snapsvisor. Den första sång jag kunde lärde du mig i 4-årsåldern. Den har jag aldrig hört någon annan sjunga - den passar nu, i juletider:
"När en stjärna står tänd, över barndomens hus
skall en hälsning bli sänd, i dess strålande ljus
och i kväll, liksom förr många gånger jag känt
att därhemma står för mig en dörr på glänt"

Gunilla

Gilla Dela Anmäl