Ulf Ebeling

Dod u vova enon fofinon momänonnonisoskoka. Jag minns när vi suttit i soffan och pratat. Du lärde mig rövarspråket. Det var mycket kul. Du hade sånt tålamod med mig. Du va en så lugn person så jag försökte og bli lugn. Jag ångrar att jag inte hälsade på oftare än jag gjorde, att jag inte ringde mer än jag gjorde. Mycket ånger som kommer efter nån gått bort. Men man borde lära sig det INNAN nån dör, inte efteråt.
R.I.P Ulf

Lisa Ljung

Gilla Dela Anmäl

Tack alla för gårdagen, jag är säker på att pappa hade varit mer än nöjd med såväl uppslutning som innehåll. Dricker en kaffe för honom idag och är så tacksam för all omtanke och kärlek.

Moa

Gilla Dela Anmäl

Jag minns särskilt Ulf från flygelbyggnaden på den tjusiga gården i Axelsberg där ni hade ett så varmt och ombonat hem. Jag minns en uppmärksam och social person, ett bullrigt skratt, påhittig teknik och historier från tidningsvärlden. Och inte minst så minns jag alla avsnitt av Wallace & Gromit och Ulfs nöjda glada kluckande till.

Kramar från Clara

Clara

Gilla Dela Anmäl

Kära Uffe, det var sällan det kändes svårt att vara den "halva" delen av en enhet som vår relation utvecklades till. Många gemensamma intressen som vänner, konst, resor, hundar och även att "skapa ready mades" av strandfynd på Gotland mm. Till och med hade vi också varsin dotter med samma namn. Jag saknar dig mycket , men jag har många fina minnen av upplevelser vi skapade tillsammans
Vila i frid älskade Ulf

Britta Ljung

Gilla Dela Anmäl

Ulf. Jag skriver i stor saknad av dig.
Du har varit en en fin, pålitlig, bra extra pappa i min unga tonår och som vuxen med. Fin är för mig är en person med ett öppet sinne, empati, att kunna känna med andra.
Du pratade aldrig illa om andra och ärlighet, trofasthet och stort hjärta.

Jag mins så väl när jag såg Ulf första gången det från fönstret sju våningar upp. Han komma gående nere vid Hägerstens allé (där jag och min mamma Britta bodde) han hade en röd ros i handen.
Då på väg till min mamma en solig dag sent 80-tal. Jag kunde plötsligt förstå allt in för mitt inre. Eran kärlek.
Jag som var 14-15 år hann tänka att denna man är helt klart seriös… Det så som barnet genom skådar.. Jag kunde nu känna mig trygg och ni hade många trevliga kreativa vänner.
Mamma Britta och Ulf ni var två konstnärs själar ihop och ni skulle gifta er. Jag som gick gymnasiet kunde äntligen känna trygghet.
Även jag fick nu uppleva roliga utflykter, en resa till Indonesien, Gotland och bo på en herrgårds flygel. Jag fick även lära känna din dotter (då kallad lilla Moa), Moa som var med oss. Ja, du hann uppleva att bli morfar åt Moas barn med.
Nu när du lämnat jordelivet finns fina och roliga minnen kvar och jag kommer alltid att sakna dig mycket. Du kommer alltid finnas vid min och mammas sida.

Hälsningar från;
Moa Ljung

Moa L

Gilla Dela Anmäl

Gotland 2011

Cia

Gilla Dela Anmäl

På en strand någonstans...😂

Cia

Gilla Dela Anmäl

Käraste Ulf. Nu kom då till sist den här dagen då du äntligen fick ro från den sjukdom som långsamt, långsamt invaderade dig. Men jag minns sista gången jag träffade dig, att din humor fortfarande fanns där, i dina ögon, trots att dina ord kom ut helt fel.
Vi träffades på 70-talet på St Eriks folkhögskola. Du var lärare på det estetiska programmet, jag var elev. Sedan dess har vi varit vänner.
Vi reste till Marocko ett av vinterloven tillsammans med ett gäng från skolan, både lärare och elever. Det var min första upplevelse av att resa från snö o kallt till en helt annan kultur med sol och värme. Det var förstås du som kom med förslaget och som också, när vi landat, berättade om den marockanska tvindsnoken som bet sig själv i svansen och formade sig till ett hjul och rullade runt på marockos stränder. Den skulle man se upp för! Flickorna i vårt sällskap trodde honom. Men jag kände ju Ulf…
Många år senare reste vi ett gäng till den grekiska ön Leros. Jag tror att även detta var din idé att resa just dit. Det var tur! Jag blev dödskär i en kille från Kanada. Vilket i sin tur förde med sig resor för mig till både Kanada och USA.
När jag ytterligare några år senare,1983, träffade Thomas hade du just också träffat en tjej. Vi gick ut på krogen tillsammans alla fyra och efteråt viskade du till mig i smyg "vilka snyggingar vi träffat, du och jag". Jag är fortfarande tillsammans med min snygging men du vandrade vidare och landade tillslut hos Britta. Det kändes så rätt! Och jag fick en ny fin vän.
Sedan har åren gått och vi har umgåtts alla fyra. Ätit middagar hos varandra, spelat boule och andra spel, firat ett och annat nyår och träffats på somrarna på vår gemensamma favoritö Gotland, där vi byggde ett litet hus och ni köpte ert fina lilla bulhus med de magiska solnedgångarna. Och varje jul damp era roliga, tokiga julkort ner!
Ulf, jag saknar dig och din humor. Och vår långa vänskap.
Cia

Cia

Gilla Dela Anmäl

Uffe och jag träffades i Lund i mitten av 70-talet, på en fest som skulle följas av många fler.
Uffe hade en 2Chevaux, inuti hade han klätt den i ett blått tyg med vita stjärnor. Med den åkte vi på många utflykter, ofta till ett gammalt stenbrott utanför stan där man kunde bada.
Uffe gillade Blå Tåget, och sjöng gärna med i Staten och kapitalet och Kan sparsamhet rädda proletariatet, med stark röst. Jag har fortfarande kvar Blå Tågets sångbok, som han gav mig i present.
Efter tiden i Lund sågs vi bara sällan, fast vi bodde i Stockholm båda två. Den sista gången var på en glöggfest, då berättade Uffe om sin sjukdom.

Många tankar till er alla i familjen!

Li

Gilla Dela Anmäl