Torsten Wennberg

Julfirande på Hamiltongatan i Gävle 1965 (tror jag). Torsten hade alltid god hand med barn. Den här gången var det jag som fick sitta i Torstens knä. Jag kommer också ihåg en överflygning över Doasen. Den gången var det en Lansen som Torsten flög över sjön.

Jan

Gilla Dela Anmäl

Det är en solig (!) sommardag i Dåasen. Året är 1970 och för första gången introducerade Elisabet mig för livet i familjens sommartorp i Hälsingland. Vi sitter alla och dricker förmiddagskaffe på solsidan när plötsligt ljudbangen av ett reaplan (tunnan?) slår lock för öronen. Piloten måste ha vänt om i Los och kommer nu lite mera långsamt glidande tillbaka över stugan. Vi ser planet ”vinka” med sina korta vingar och Ossian ropar med ljudlig stämma: ”Det måsta vara Torsten!” Jag visste inte att en av Ossians bröder var officer och pilot i det militära. Efter detta första spektakulära möte har jag med beundran betraktat Torsten.
Mitt sista möte med Torsten var på Inez och Ossians gemensamma 180 årsdag 2014 hemma hos Mats i Stockholm. Torsten sitter nu i rullstol som manövreras av två yngre ättlingar. Jag går fram till Torsten och hälsar och han säger: ”Staffan, jag kom för att jag vill träffa dig också!” Han sätt att säga detta gjorde mig både glad och rörd. Torsten lämnade kalaset tidigt. Jag fick aldrig tillfälle att påminna honom om överljudsflygningen ovan hälsingeskogarna.
Med innerligt varm sista hälsning
Staffan S

Staffan

Gilla Dela Anmäl

Vår älskade pappa Torsten somnade in lugnt och stilla den 10 mars.
Tack för alla år vi fått dela med dig, pappa.
År av kärlek, värme, humor och trygghet. Saknaden är stor men någonstans inom oss är vi alltid tillsammans❤️❤️❤️❤️

Margareta och Lars

Gilla Dela Anmäl